Sura och tråkiga människor

Tröstlöshet

Det är så himla surt när man springer fram till dörrarna på tunnelbanan, som stått där och väntat i fem minuter, så stängs de och tåget åker iväg framför en snopen uppsyn. Den där föraren hade tydligen inte någon särskilt bra dag.

Personalen på Tempo (från min bojkottlista) hade inte någon bra dag i dag heller. Jag var tvungen att lägga min bojkott åt sidan för ett nödinköp av mjölk, och tjejen framför mig hade handlat en barnmatsburk för sina pantpengar (självklart får man inte ut kontanter i den här affären, och inte heller får man betala med kort utan att det läggs på en avgift). Inte nog med att hon måste handla för pengarna, när det diffade två kronor mellan pantkvittot och barnmaten, var hon tvungen att tjafsa för att få ut pengarna! Inte klokt.

Men om man ska se det positivt, så har tågen börjat gå oftare nu igen. Och den där affären går nog snart i konkurs och ger plats för ett mysigt café, som jag ska driva.

Under tiden drömmer jag mig bort på Blocket, där det allt som oftast säljs ut espressomaskiner och inredningar från något konkursbo. Sånt som jag ska starta cafét med. Snubblar däremellan över en Moppe-/Mc hjälm i superbra skick, en Hamsterbur och läser fascinerat att Div. yngel skänks bort. Det är intressant med marknaden för uppdiktade figurer, som den 70 hunter med bra gear som lät spännande nog att klicka på. Tänk om man kunde göra liknande med verkliga livet... köpa och sälja kompisar, till exempel. Eller jobb... Fast jag vet inte vad jag skulle köpa. Jag kanske bara skulle försöka sälja en glad kompis till sura t-baneförare som inte har tillräckligt med livskvalitet för att spilla över lite på andra.