januari 29, 2008

Slutsatser

Så de fuskar lika mycket som vi.

Det här skrattade jag när jag läste, det lät som att det var jämförelsen med tyskarna som var huvudsyftet med undersökningen...det kanske var ordet "därmed"?

januari 28, 2008

Om inte om fanns, skulle valet vara lätt

Undrar vad det är som luktar så där mysigt i skolan?

Jag fasar för föräldramötena i skolan. När vi är på informationsmöten kommer de märkligaste frågor upp. Eller vad sägs om:

- Om man måste lämna åtta, och skolan börjar halv nio, blir det inte rörigt för barnen då, att bara vara en halvtimme på fritids?
- Nej, som sagt kommer sexåringarna att vara i samma lokal för fritids och förskoleklass, och dessutom börjar de äldre barnen åtta, så sexåringarna blir själva där den halvtimmen.
- Ja men om man kommer kvart i åtta då? Då blir det väl rörigt?
- Nja, barnen kommer som sagt att vara tillsammans med sin grupp och med samma vuxna.
- Men tänk om de känner sig otrygga då, när de ska gå till fritids och sen plötsligt till skolan?
- Det är bara en dörr emellan fritidsrummet och skolrummet. De kan prata med en kompis och inte ens märka att de "gått till skolan"...
- Ja, men OM man till exempel stukar foten och så startar inte bilen, så kanske mitt barn tappar en tand under natten och frågar hur barn blir till på vägen till förskoleklassen...DÅ blir det väl rörigt? Eller hur?

Vad är det med föräldrar som alltid ska dra upp konstiga detaljerade frågor på såna här allmänna möten? En förälder frågade fyra gånger om storleken på grupperna:

- Om det är 50 sökande, så gör ni två grupper, men om det är 53 sökande då?
- Vi kommer att göra grupperna när vi har alla sökande, så vi kan tyvärr inte säga mer än så om det nu.
- Men om det är 56 sökande, gör ni tre grupper då?
- Då kan det säkert bli tre grupper, vi har lokaler för det också.
- Men tänk om det är 60 sökande! Hur många grupper bli det då?!
- Om det är 60 sökande, så delar vi dem nog på tre grupper, men vi kommer som sagt att planera det när vi har fått in alla ansökningar...

Och där bröt han av, vilket var tur, för vi började bli hungriga och hade ingen lust att höra vad som skulle hända om det var 61 sökande. Ve och fasa, kommunen skulle braka ihop under bördan av den extra tankekraft som skulle behövas.

januari 27, 2008

Handsken upplockad

  1. Jag skjuter aldrig upp något, det är min första sanning. Utmaningar ska antas, och det så snabbt som möjligt. Ibland tycker jag att det här är en bra egenskap, ibland förstår jag om andra tycker att det är asjobbigt.
  2. Jag tror att jag klarar av allting, dessutom tror jag att jag klarar det själv. (Ja, det har hänt att jag har hamnat i jobbiga situationer på grund av att jag överskattat min fysiska förmåga, eller för att jag velat bevisa att "kvinnor kan".) Mina två förlossningar har säkert också bidragit till att jag tror att jag är en superhjälte.
  3. Jag har svårt att låta dumhet passera. Det finns de som kan tycka det är lite harmlöst och roligt att lyssna på någon som säger dumma saker, men jag vill bara trycka till dem. Som till exempel när vi reste i USA år 2000 och träffade en kille i Los Angeles som ville hålla kontakten med oss för att han behövde hjälp att introducera något som kallades internet i Sverige, eftersom vi inte hade något...jag höll på att dö av återhållen trycka-till-vilja, medan min man mest spelade med och tyckte det var hur roligt som helst.
  4. Jag har en bild av mig själv som 22 år. Jag är osäker på vad detta innebär, jag vet bara att varje gång någon undrar, så är jag på vippen att säga "22".
  5. Jag blir sällan arg på riktigt, men när jag blir det, så är det nästan alltid på grund av slöseri, orättvisa eller våld.
  6. Jag tycker att jag är bra på det mesta som jag tar mig för.
  7. Jag älskar sällskap, men har ibland svårt att komma ihåg det. Jag blir lika överraskad varje gång jag inser att jag är en social person.

Det var svårt att koka ner det till sju, jag har ju ändå lärt känna mig själv ganska väl under mina 22, vänta, 30 år. Utmaningen om sju sanningar går nu vidare till Brice Lord och Pappa + Junior.
Regler:
Länka till den som utmanat dig.
Berätta sju sanningar om dig själv.
Utmana sju personer (hm, det blir två här).
Lämna ett meddelande till dem du utmanar.

May the truth be revealed!

januari 26, 2008

Att få en bit av farmor

Försäljare må iakttaga försiktighet.

Farmor skulle ha älskat att se oss i dag. Hon skulle ha myst över hur vi tog upp något ur en låda, ropade ut "är det någon annan som vill ha den här vasen/asken/figuren/broschen/boken?" och sedan med ett tyst jubel fick lägga den till högen med minnen från en farmor som inte var som någon annan. Min käraste skatt från i dag är godisskålen från Marocko. Den står redan på ett skåp hemma hos mig, jag går fram hela tiden och lyfter på locket, men det kommer inget godis.

Det finns andra mystiska prylar, som nog inte kommer att hamna hos mig. Som den uppstoppade ugglan ovanför ytterdörren, en gång placerad där för att släppa något otrevligt på oönskade besökare. Den tanken tilltalade farmor.

januari 25, 2008

Sorgligt, gulligt och roligt

En varm kille, och extatisk.

Det var en känslomässig dag på många sätt. Ceremonin för min älskade farmor, som blev en ängel i julas, var vacker, sorglig och väldigt farmorsk. Det var skönt att tillbringa kvällen tillsammans med familjen, och vara så glad att jag fortfarande har dem hos mig i många år framöver.

Någonting har tagit åt min bror. Kanske har han också haft en extra känslomässig vecka, eller så har han helt enkelt så mycket kärlek till världen att det bara svämmar över på märkliga ställen. Han har tydligen skickat ut den här rufsiga valphälsningen till alla sina Facebook-kompisar, utan att veta om det förrän en av dem skickade ett meddelande tillbaka. "Jävlar! Nu går jag ur Facebook!" sa Jocke, medan Jenny och jag skrattade så vi tappade andan när vi sökte upp hans vänner en efter en och såg samma valpar plira mot oss från varenda wall.

Det var längesedan jag skrattade så mycket. Jag vet inte vad som är roligast - att han har skickat ut det till alla, att han inte gillar hundar, eller att bara en har reagerat!

januari 21, 2008

Fil kand i Vårbuffé

Temat stämmer inte perfekt med kurserna, men...man får inte vara så petig.

Nyheter på gång! Om man inte vill ta hemliga-lådan-kursen Arabiska och mycket mer så finns det massor av annat att välja bland. När man till exempel sitter på bodegan i Benidorm och viskar ti amo så spelar det faktiskt ingen roll att det egentligen är italienska. Huvudsaken är ju att du är singel, jag är singel och vi är lite crazy latino, the Medborgarskolan way!

Det är helt omöjligt att blogga om den här bilden - det blir som att förklara ett roligt skämt. Så jag låter resten vara osagt och lutar mig tillbaka och låter bilden tala för sig själv.

januari 18, 2008

The comeback

Konstapel Hannes, till er tjänst.

Äntligen hamnade vi på Polismuseet, som Hannes har pratat om så länge. Det är inte alltid det man tror ska intressera som faktiskt gör det, det tänker jag ofta på när jag tar barnen någonstans. I dag var det inte lika oväntat, det var förstås mest spännande med polisbilen. Och att klä sig som en polis (även om de två uniformer i barnstorlek som fanns monopoliserades av samma två pojkar under hela tiden vi var där...vid såna tillfällen undrar jag verkligen hur deras föräldrar tänker). Själv provade jag uniformen i ungefär en halv minut, men det räckte nog för att ingjuta lite pondus och självsäkerhet, vilket skulle visa sig i tunnelbanan några timmar senare.

Ni vet när man råkar på en idiot som säger något och fem minuter senare kommer man på att "det skulle jag ha sagt!", men då är det försent? Check this out:
När vi skulle ner i rulltrappan till tåget, sprang Hannes på sitt femåriga sätt några steg före, och råkade komma på samtidigt som en man i rock (låt oss kalla honom Herr Pajas). Jag kom på rulltrappan ett par steg efter och pajasen vände sig om till mig, pekade med hela busskortet och fräste: "håll reda på ungen, annars kan nån ta dig för vårdslöst förfarande!" I normala fall skulle jag bara ha skrattat honom rakt i ansiktet eller kanske ignorerat idioten fullständigt, men nu blev min lilla guldklimp till son (som alltid är så duktig och håller till höger i rulltrappan och sen väntar längst ner) inblandad. Därför replikerade jag i stället: "håll reda på när din mun är öppen, annars kan nån ta dig för det dumhuvud du är!". Bam-bada-bing, fan vad bra! Det var nästan så att jag sträckte två knutna nävar upp i luften i en segergest (men då hade jag ju tappat vagnen med min andra björnunge nerför rulltrappan, och det hade förtagit mitt fyndiga försvarstal något).

"Håll reda på när din mun är öppen"...fan vad bra. ;)

januari 17, 2008

Tokerier hemmavid

En panter och en flicka med pingvinfötter.

Jag vet inte vad som sker här hemma medan jag är på jobbet, men ibland får man en liten glimt.

januari 15, 2008

Bland tomtar och troll

"Tomtar å troll fånte plats i renhär skogen!"

Jag visste nog att jag kunde en hel del citat från den här filmen, men att jag skulle kunna recitera varenda replik från den var trots allt en överraskning. Särskilt för R, som trott att mina utantillkunskaper sträcker sig till mästerverk som Life of Brian.

Mysigt med mitt-i-veckan-bio, Hannes hade ordnat med nummer på soffkuddarna och allt, jag satt på plats 1002!

januari 14, 2008

Vällingproffset

Exakt 200 ml. Skynda nu tillbaka till sängen.

Jag är inte känd för mitt fantastiska ögonmått, det är hopplöst när jag ska försöka uppskatta avstånd till exempel. Men jag kan hälla upp 200 ml vatten i en vällingflaska utan att titta. Det kanske blir så när man har gjort uppskattningsvis tvåtusen vällingflaskor de senaste fem åren?

januari 13, 2008

Jag som undviker att trampa i sånt till och med

Tröttsamt.

Jag är så himla trött på alla föräldrasajter. Konstig kommentar från en som driver en egen mapa-sajt kanske, men jag försvarar mig med att min fokuserar på möten i forumet. Allt blir bara för mycket. Det är krystgåvor som ska ges, kändisfödslar att hålla reda på, nya orosmoment att anamma och skräckförlossningar att läsas om. När får vi nog? Jag har redan fått det.

Eller så är det att jag är så fruktansvärt trött i dag, mest beroende på flera barnvakna nätter i rad, men också på grund av en ytterst obehaglig dröm om terrordåd som jag hade i natt. Ungefär från tvåtiden i dag tappade jag mitt tålamod, och hittade det inte igen, fast jag letade bakom soffkuddarna där det mesta brukar finnas. Tröskeln blir låg när man bara vill sova. Plötsligt fick barnen för sig att de skulle springa fram och slicka på mina jeans (?!) medan jag lagade mat. Jag kan säga att det inte var mitt stoltaste mammaögonblick när jag efter flera halvhjärtade tillsägelser ropade i en onaturligt hög oktav: "men sluta, jag kan ju ha suttit i hundbajs!". Fast sen började vi skratta allihopa. Varför har mamma suttit i hundbajs?!

Precis som Austin Powers förlorade jag också min förmåga till inre monolog när jag under middagen råkade undslippa mig "jag skulle bara vilja att ni sov just nu".

Nu är Hitta Nemo på teve, och jag hittade just tålamodet igen. Puh. Jag behöver det sen, när filmen är slut.

januari 12, 2008

Ang. vit spjälsäng Gulliver från Ikea

Nytt personbästa.

Det här är det snabbaste jag någonsin har sålt något, även på Blocket. I somras sålde jag bilen på mindre än ett dygn, men i dag var det snäppet bättre. Sex minuter efter att kvittot kom från Blocket, hörde F av sig och ville gärna köpa vår spjälsäng. Trettiosex minuter senare var den hämtad och jag stod med 400 kronor i handen i stället för en nedmonterad säng i hallen.

Jag blir helt tokig när någon kommer och vill köpa saker - jag blir som en sån där "men-inte-nog-med-det!"-försäljare på stan. F åkte alltså inte hem med bara en säng, utan även tillbehör, sängkläder och en badbalja. Någon får hålla tillbaka mig, annars säljer jag allt vi har på Blocket.

januari 11, 2008

Ännu en dag på kontoret

Luktsuddssamling som väckte minnen.

Ibland stöter man på något som verkligen ligger långt ner i minnenas arkiv. Luktsudd hade jag inte tänkt på sedan jag var i tioårsåldern, när jag i dag var på Nordiska museets samlarutställning. När jag såg montern med luktsudden, så fattade jag att min och min syrras samling var coolare än jag har trott, Big Pack-burken till trots. Vart tog våra vägen?

Det finns mycket man kan samla på, det svåra ligger i begränsningen. För min del tycker jag det är märkligt att börja samla på förstoringsglas som en viss diplomat, men det är kanske bara jag. Jag samlar i stället på ännu tråkigare saker, som bruksanvisningar till allting som finns hemma. Walkman från 1991? I lådan. Strykjärnet från 1998? I've got it. (Vem behöver bruksanvisning till ett strykjärn?!)

Någon som gillar bruksanvisningar lika mycket som jag är Hannes. Denna pysselgalning hade blivit lovad ett skrivbord när lillasyster flyttar ut ur spjälsängen, och nu var det dags. Redan när vi packade upp det första Ikea-paketet såg jag Hildas potential där hon intensivt sugande på nappen och med koncentrerat rynkade ögonbryn noggrant skilde plasten från frigoliten och la kartongerna i hallen. Hannes tog samtidigt försiktigt ut alla delar och radade upp dem mot väggen i vardagsrummet. Jag tog ett steg tillbaka och betraktade det här väloljade maskineriet av små arbetare och väcktes ur mina funderingar av att Hannes ropade: "och sen det viktigaste av allt! Bruksanvisningen!" varvid han triumferande höll upp det lilla papper som skulle guida oss genom närmaste timmen.

Nu är ju Hannes i det närmaste legoproffs, så jag kanske inte skulle bli så förvånad, men han hämtade en skruvmejsel från skåpet och satte igång att skruva handtagen på alla lådorna efter en blick på papperet. När jag kom tillbaka efter att ha lagt den lilla arbetaren, hade den stora redan börjat
att böja till metallådorna, precis enligt anvisningen. Jag tror faktiskt att han hade fixat att bygga ihop hurtsen helt själv, om han bara haft lite mer skruvdragarkraft i händerna. (I dag gick det inte lika bra för mig, allvarligt - är det inte löjligt när det står "click" i anvisningen? En Ikea-möbel kan ge upphov till många läten, men klick är inte ett av dem. Det narmaste jag kom var "brak", men det verkade funka ändå. )

Det här med skrivbordet (eller "kontoret" som det snabbt blev) är i och för sig en viktigare händelse än vad jag hade trott, det var med stort allvar som han planerade hur han bäst skulle kunna hålla det ifrån Hilda. När vi satt i bilen hem från Ikea så sa han (och det här är ordagrant): "Mamma, jag är orolig för säkerheten på mitt kontor. Jag tänkte att vi kunde sätta en vägg i mitten, med en dörr med lås på."

I morgon när vi vaknar har han kanske tecknat avtal med Securitas. Eller Ikea.

januari 10, 2008

januari 09, 2008

Räven tasar öve isen

She's been around. Sen 1981 ungefär.

En av de många sköna bitarna med att få barn, är att man får börja göra roliga barngrejer igen. En av de många sköna bitarna när ens syster får barn, är att man får börja göra roliga barngrejer igen. Jag tänkte på det i fredags, när min artonåriga lillasyster utmattad kom hem från Tekniska museet där hon varit med Hannes en hel dag, och jag tänkte på det i dag, när vi skuttade runt en gran och hon lyckades sneaka sig in på fiskdammen. Score!

Hannes sånglista inför julgransplundringen:
Bamse
Lakin Luk
Kalle Anka
Räven tasar öve isen
Nu är de jul ijen
Hei tomtegube hoppa nu
Nu ä jule här
Stafan
Hoppe Hare
Julia typistsång
Imse Vimse spindel
(tillagd efter påtryckningar från lillasyster)

Ja, det är en alldeles speciell känsla att se sina föräldrar dansa runt en gran till tonerna av "Västerns hjälte Lucky Luke kommer på sin häst, rider genom staden, vad ska ske härnäst?". Jag tror den stavas kärlek.

januari 08, 2008

Pressmeddelande 8 januari 2008

Jag tänkte bara säga att jag slutar hoppa höjdhopp med omedelbar verkan.

Det blir inget OS i Peking. Det blir ingen fortsatt jakt på världsrekordet. Det känns så bra att kunna få ta beslutet själv och att man inte bryter benet, sliter av någon sena eller att man kämpar och kämpar och inte kommer upp på den nivån man vill. Jag har helt enkelt inte motivationen för att satsa vidare.

Jag skulle säkert kunna åka dit och hoppa hyfsat, men på ett OS vill jag känna att jag kan vara med och slåss om guld och medaljer, annars får det vara. Jag känner mig helsäker och trygg i det som jag bestämt, jag är övertygad om att svensk friidrott kommer att klara sig fint även utan mig.

(http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=730584)

januari 07, 2008

Uppfyllda önskningar

Ser lagom äckligt ut?

I torsdags sa Hannes att "i morgon vill jag ha fem mackor till frukost", så jag gjorde en magisk macka, som inte syns att den är i fem delar förrän man petar på den. Det kanske inte ser så fräscht ut med marmelad, korv, ost, leverpastej och messmör på samma macka, men faktum är att restaurang mamma har fått en ny beställning varenda morgon sedan den här varianten lanserades. Inte nog med det - det beställs omgiv också.

Vem bestämmer vad som passar ihop egentligen? Jag kommer ibland på mig själv att reagera på Hannes kombinationsförslag (till exempel kaviar och leverpastej) med ett "bläkon, det kan man ju inte äta ihop", men jag har inget smart svar när han frågar varför. Det är bara äckligt, helt enkelt. Nåja, tids nog upptäcker han säkert själv vad som funkar.

januari 06, 2008

Den magiska jullådan

Glittrande snöstjärna från Macy's på Herald Square myser ihop med smarrig candy cane från CVS Pharmacy i Harlem. Trevliga småljus från City Gross i Kungens Kurva på grenarna av en Microsoft-gran - raka vägen från Akalla!

Jag älskar julen, särskilt uppladdningen - bakandet, pyntandet, mysandet och sniffandet. Den är utan tvekan den bästa högtiden på året, ändå tycker jag inte alls att det är sorgligt att plocka bort julen när det blir dags. Det får liksom räcka så.

Det allra bästa med pyntandet är att öppna lådorna och hitta alla ghosts of Christmases past. Det är en alldeles speciell känsla att dra upp en dekoration och känna myskänslan "åh, kommer du ihåg när...". Nu är ni mina vittnen när jag säger att jag aldrig ska köpa en låda med grandekorationer som inte betyder något. Fast å andra sidan, när jag plockar upp de där silverkulorna i glittrig plast som aldrig tycks gå sönder, så vet jag att jag köpte dem till min första jul hemifrån, på Åhléns i Växjö, för att jag inte hade något annat julpynt med mig än en liten (av ansiktsuttrycket att döma) full lucia, utskuren ur en äggkartong av en fyraårig Jessi med tungan rätt i mun. Förresten - tyck inte för synd om mig nu, jag firade inte jul på Åhléns i Växjö, som det kanske lät som. Det hade varit ganska sorgligt.

Årets jul var en dämpad tillställning (eller så dämpat det kan bli med fem småbarn i huset), och jag har äntligen insett att varje jul är olika, oavsett hur lika vi än försöker göra dem. Familjen är ett år äldre, och var och en i en annan livssituation än för ett år sedan. Den insikten gav mig lite pirr i magen inför nästa jul. Undrar vilket nytt pynt som har landat i lådan under året?

januari 05, 2008

Gamla löften och nya

Lägg bara till två mammor på semester.

I dag har jag varit lite galen och köpt en gris i en säck. Det var i och för sig en tjusig säck med bra läge, men ändå en chansning. Det var som att jag manifesterade förra årets nyårslöfte (Face my fears) med en värdig avslutning.

Nu har jag varit seriös i nyårslöftandet i några år, här kommer listan:
2007 Face my fears (bästa manifesterandet: hotellet, spindeln i badrummet, konflikter på jobbet)
2006 Gifta mig med min sambo, som friade på nyår (bäst: Las Vegas i augusti)
2005 Laga mat från början, minimera halvfabrikat (bäst: hemgjorda fiskpinnar, köttbullar, upptäckten att allt är godare om man gör det själv)
2004 Köpa mer kläder med färg (bäst: turkosrandig tröja, röd skinnjacka)

2008 kommer att präglas av *ståndsmässig trumpetstöt här*: Bli bättre på att visa för folk i min närhet när jag tycker att de gör något bra eller är bra i största allmänhet. Det borde egentligen inte vara särskilt svårt, särskilt som man vet att det nästan alltid landar i god jord, men det är överraskande svårt att klämma fram det ibland, trots att det kan vara det enda man vill uttrycka i just det ögonblicket.

Min farmor flög iväg för två veckor sedan. Hon var så bra på att ge beröm och kärlek, ibland på väldigt oväntade sätt, och årets löfte är en hyllning till den annorlunda kärleken och ärligheten som hon alltid visade. (En gång när jag var tio, sa hon att mina ögonbryn var vackra och såg ut som svalvingar, sen dess har jag gillat dem mer än jag säkert hade gjort annars.)

När jag ändå är igång, kanske jag ska börja med farmor-kramar också (boaormskramar som nästan tog andan ur en)... Nä. De är hennes.

januari 04, 2008

Iskapader

"Vad ska det här föreställa?" (Samma kommentar från Hannes och Maja under sliskigt "vi-är-alla-människor-som-kan-dansa-tillsammans-oavsett-varifrån-vi-kommer-och-hur-vi-ser-ut"-nummer)

Det finns få saker som går upp emot att se en riktig Show. Musiken ska vara pampig (tips: tempoväxlingar, upprepningar från andra låtar i programmet, tonartshöjningar och stämmor), kostymerna fabulösa (tips: fras och knas) och publiken andlös (tips: femåring eller femårings sinne). Den bästa show jag någonsin har sett hade allt detta och lite till, och det är klart att Disney on Ice i Globen står sig lite slätt mot världens coolaste akrobater som uppträder till världens bästa musik på världens märkligaste hotell. Upplevelsen grumlas också något av hysterisk kommers med bland annat konstiga snurrande ljusleksaker som till och med femtioplussarna blev hypnotiserade av.

Ändå var det myskänslor som dominerade när jag satt där i dag och såg Nemo, Långben och Aladdin skejta runt i vad som för det mesta är en hockeyrink när min man får mig till Globen. Kanske var det entusiasmen hos åkarna, kanske var det de i de närmaste perfekta kostymerna. Fast jag misstänker starkt att det som fick mig att ge efter för spektaklet mest var att se på Hannes och Majas reaktioner. Undrar om de tycker att det är konstigt eller helt naturligt att Piff och Puff är 1,80 långa? Tål att tänkas på.