Släpp mobilerna loss, det är nyår

Ingen orsak till panik.

Jag knotar på med mina nyårslöften, och jag vet vad nyckeln till framgång är. Jag är egentligen ganska bekväm av mig (ok, VEM sa lat? Var det du? Du? Hrmpf...) så jag vill inte ha ett löfte som jag vet att jag måste ändra min livsstil för mycket för att kunna hålla. Mina nyårslöften är till för att jag ska må bättre i vardagen och för att jag också ska bli en bättre människa att hänga med. (Bekvämt nog så bestämmer jag själv vad som gör mig till en bättre människa.)

Förra årets löfte gick riktigt bra, jag var på skolavslutningar utan att kolla mejl eller stressa därifrån och jag var på jobb utan att ha dåligt samvete över att jag borde umgås mer med familjen. Nu är det dags att börja jobba på 2012, och nu jäklar måste vi ta tag i det här tidsslöseriet. Jag är riktigt taggad nu, har till och med tjuvstartat! Så här kommer det: Reclaim the brain!

2012 Outsourca tillbaka mobilen till hjärnan. Strategi: Öva upp korttidsminnet genom att komma ihåg nummer och påminnelser. Använd tidningskorsord i stället för spel som tidsfördriv och fortsätt vårens mattepluggande.

Vem är med?

Tidigare nyårslöften:

2011 Stå fast vid beslut och inte ångra att jag är på ett ställe men borde vara någon annanstans också.

2010 Sluta ta åt mig av andras humör, jobba med att kunna skilja på vad som har med mig att göra, och vad jag inte kan göra något åt.

2009 är att bli bättre på att uppmärksamma födelsedagar - ringa, skicka kort eller på andra sätt fira den som har en speciell dag.

2008 Bli bättre på att visa för folk i min närhet när jag tycker att de gör något bra eller är bra i största allmänhet.

2007 Face my fears (bästa manifesterandet: hotellet, spindeln i badrummet, konflikter på jobbet)

2006 Gifta mig med min sambo, som friade på nyår (bäst: Las Vegas i augusti)

2005 Laga mat från början, minimera halvfabrikat (bäst: hemgjorda fiskpinnar, köttbullar, upptäckten att allt är godare om man gör det själv)

2004 Köpa mer kläder med färg (bäst: turkosrandig tröja, röd skinnjacka).

Jag är redo för nästa utmaning. Nu stänger jag ner och tar mitt korsord och blyertsen till soffan. Hör av mig om jag fastnar.

En ljus idé

Bara några år till, sedan kan han göra verklighet av alla sina affärsidéer.

Vardagen med barn bjuder på många överraskningar, till exempel när en sjuåring dagen efter nyår säger att han har ett nytt motto för året: "Man ska inte binda sitt kapital i glödlampor."

Efter att ha blivit förbluffad, full i skratt, fundersam och nyfiken (i den ordningen),över den insiktsfulla iakttagelsen, så ville jag undersöka hur mycket han förstod av det han just valt till sitt motto. Hur smart han än är, så tvivlade jag på att han snappat upp både glödlampsförbudet och dess konsekvenser och innebörden av ordet kapital.

Jag: - Var har du hört det?
Hannes: - Jag har kommit på det själv, men jag vet inte riktigt vad "kapital" betyder, jag vet bara att det har med Joakim von Anka att göra.
J: - Kapital betyder "tillgångar", alltså allt man äger och har, och kan använda att köpa annat med.
H: - Ahaa...
J (tvungen att kolla om han visste om glödlampsförbudet): - Hannes, varför ska man inte binda sitt kapital i glödlampor, menar du?
H: - Jag har en idé om att man bara skulle köpa EN glödlampa, sen ta med sig den in i varje rum, så behöver man inte köpa en massa lampor. Då sparar man pengar!

Han är riktigt smart, men har inte koll på allt (ännu). Skönt.

It's not me, it's you

Jag var försten att gå ut ur vårt hus 2010, hurra! (Det är sådant man får tänka, när man pulsar ut för att leta upp 16A-proppar klockan nio en nyårsdagsmorgon.)

Dags att tillkännage årets nyårslöfte: 2010 blir året då jag slutar att ta åt mig av andras humör, och jobbar med att kunna skilja på vad som har med mig att göra, och vad jag inte kan göra något åt. Jag räknar inte med att årets löfte blir lätt, men jag har en del strategier som ska hjälpa mig att fixa det.

Här är tidigare nyårslöften, som alla är överflyttade och traditionsenligt fortsätter att gälla. Vad har ni för nyårslöften?

Årets glimtar och nya löften

Gott nytt år!

Mitt tvåhundrade inlägg skriver jag på sista dagen av ett händelserikt år.

Januari - Vi valde skola åt Hannes, en väldigt konstig känsla när man har en son som precis lämnat fyraårsåldern. Jag slog personbästa på Blocket och kungjorde även att jag avbryter min höjdhopparkarriär.

Februari - Jag sa upp mig, och tillbringade tre ångestfyllda månader kvar på jobbet, sliten mellan tre lojaliteter. Artigheterna lades också åt sidan när mammorna var på semester och sprang genom Heathrow för allt vad tygen höll.

Mars - Barnen och jag tog okarakteristiskt en taxi från Aspudden till åsen, och jag njöt av det! Vi var i Upplands Väsby för miljöns skull och blev en ensoffefamilj med hjälp av Blocket.

April - Jag tog hand om uppstoppade fåglar och spillde blod på galagolv. Och nu låter det som att det inte står helt rätt till i mitt huvud.

Maj - Jag började på mitt nya jobb och fick balans, nya uppgifter och en tjusig titel.

Juni - Började se konsekvenserna av att vara gift med Europas bästa hockeyjournalist. Tog in systematiken i provrummet inför beach 2008 och var så fin att jag fick komplimanger av ett skyltfönster!

Juli - Fastnade i en hoppkudde med Kungen av Finland, blev för övrigt nostalgisk över Helsingfors-promenaden med densamme.

Augusti - Jag sprang etapplopp i Stockholm, och min lilla pojke blev stor och började i skolan!

September - Rutinen för lämning satte sig, med hjälp av vissa knep. Vi snodde Rollo i fina Mälarhöjden och gjorde härliga fynd i Viby.

Oktober - Ensam månad hemma i Sverige, med avbrott för äppel-lerduve-skytte i Hudiksvall.

November - Upptäckte SL:s hittegods två gånger på en månad, skaffade städhjälp och hade vårt största barnkalas hittills.

Nu är vi framme vid decembers slut, det har varit den stressigaste tiden på jobbet någonsin, samtidigt som det förstås var både skol- och dagisavslutningar. Julen har varit mysig och lugn, i förrgår rensade vi källaren för första gången någonsin, och nu kan man till och med gå in där. Oh, the joy! I går sålde jag grejer på Blocket för 510 kronor, en följd av källarrensningen. En värdig avslutning på ett förtjänstfullt år.

2008 års nyårslöfte gick bra och var roligt att hålla. Som vanligt, så flyttar jag över det löftet till nästa år, och lägger till ett nytt: Nyårslöftet inför 2009 är att bli bättre på att uppmärksamma födelsedagar - ringa, skicka kort eller på andra sätt fira den som har en speciell dag. OBS! Nu vill jag inte ha några förväntningar på överraskningsorkestrar och blombud, det här är en tankeverksamhet som måste få utvecklas lite ifred.

GOTT NYTT ÅR 2009!

Au secours!

Just det. Fast tvärtom.

Jag är gift med Europas bästa hockeyjournalist. Jag är gift med en man som sätter nästan skrattretande höga mål, och sedan når dem. En av de viktigaste egenskaperna att ha om man ska ha höga mål, är att inte se något som omöjligt, eller vara rädd för att närma sig en person bara för att han eller hon är i en särskild position. Bara då kan man komma dit man vill (fast det svåraste kanske ändå är att veta vart man vill).

Min man och jag har alltid varit jasägare, och lever (hittills outtalat) efter devisen att man bara ångrar det man inte gör. Det är alldeles för lätt att säga nej till nya saker, så lätt att bara leva på och aldrig fundera på hur det skulle kunna vara i stället. Eftersom vi är ganska öppna för att gå åt andra håll än vi planerat, är det ibland svårt att inte ropa ja! direkt, bara för att en förändring erbjuds. Om vi i stället lugnar oss och väntar med att ropa, så kan vi utnyttja tillfället att föreställa oss hur våra liv skulle se ut om vi tog en nyöppnad väg, och få fundera över vad som verkligen är viktigt för oss.

Och varje gång vi gör ett val, så har vi lärt oss något nytt om oss.

Gamla löften och nya

Lägg bara till två mammor på semester.

I dag har jag varit lite galen och köpt en gris i en säck. Det var i och för sig en tjusig säck med bra läge, men ändå en chansning. Det var som att jag manifesterade förra årets nyårslöfte (Face my fears) med en värdig avslutning.

Nu har jag varit seriös i nyårslöftandet i några år, här kommer listan:
2007 Face my fears (bästa manifesterandet: hotellet, spindeln i badrummet, konflikter på jobbet)
2006 Gifta mig med min sambo, som friade på nyår (bäst: Las Vegas i augusti)
2005 Laga mat från början, minimera halvfabrikat (bäst: hemgjorda fiskpinnar, köttbullar, upptäckten att allt är godare om man gör det själv)
2004 Köpa mer kläder med färg (bäst: turkosrandig tröja, röd skinnjacka)

2008 kommer att präglas av *ståndsmässig trumpetstöt här*: Bli bättre på att visa för folk i min närhet när jag tycker att de gör något bra eller är bra i största allmänhet. Det borde egentligen inte vara särskilt svårt, särskilt som man vet att det nästan alltid landar i god jord, men det är överraskande svårt att klämma fram det ibland, trots att det kan vara det enda man vill uttrycka i just det ögonblicket.

Min farmor flög iväg för två veckor sedan. Hon var så bra på att ge beröm och kärlek, ibland på väldigt oväntade sätt, och årets löfte är en hyllning till den annorlunda kärleken och ärligheten som hon alltid visade. (En gång när jag var tio, sa hon att mina ögonbryn var vackra och såg ut som svalvingar, sen dess har jag gillat dem mer än jag säkert hade gjort annars.)

När jag ändå är igång, kanske jag ska börja med farmor-kramar också (boaormskramar som nästan tog andan ur en)... Nä. De är hennes.

Apropå otäckt

Den perfekta presenten!

När man sitter på tunnelbanan och har glömt boken hemma, så finns det inte så många ställen att titta på innan man måste fästa sin svenska blick på en punkt någonstans emellan personerna mittemot eller i det svarta fönstret (men akta studsen, kolla inte på någons spegelbild!). I början kan man i alla fall titta på annonserna runt omkring. Den här tittade jag rätt länge på, för jag har alltid önskat mig ett radiostyrt plan. Efter ett jag funderat lite över det, såg jag att det minsann finns helikoptrar nu också (fast varför skulle man vilja skjuta ner helikoptern, då går den ju sönder?). Dessutom är det så himla fult med felstavningar i annonser.

Det var inte förrän efter en stund som jag såg den märkliga reklamen till vänster. Tänk vad otäckt att få något sånt i present: "Grattis på födelsedagen - här är en gipsskulptur till köksfönstret!" Eller kanske ännu värre: "Grattis på bröllopsdagen - den här gummiskulpturen symboliserar vårt äktenskap!"

En långsökt koppling: Apropå äktenskap och att R och jag brukar lägga ganska mycket krut på våra nyårslöften, så har jag i dag än en gång infriat årets löfte: Face your fears. (fritt fram att översätta, men den formuleringen var vad som slog mig med full kraft på nyårsafton, så den blev det). Världens största spindel hade fräckheten att klättra upp på badrumsväggen när fyraåringen gjorde sina kvällsbestyr, och jag kvävde snabbt mitt vanliga skräckrop för hans skull. Uppmuntrad av den lyckosamma utgången av det, så bestämde jag mig för att ta saken i egna händer i stället för att fjantropa på R som jag brukar (varpå han tar en tidning, släpper den på en intet ont anande spindel och skrapar upp liket). På väg till tidningsgömman tänkte jag igenom saken lite snabbt (utan att skämmas så ska jag berätta att jag en gång la en GB-glassburk över en spindel som jag inte vågade döda, för att R skulle göra det när han kom hem några timmar senare), och upprepade mantrat för mig själv: Face your fears. Kom igen, Jessi, kom igen. Det är bara en spindel, och den hoppar ju inte ens. Är inte ens lurvig. Kom igen Jessi. Straight face. Tänk på barnen, var lite tuff nu.

Jag gick kisande fram emot väggen med Onoffs reklam i högsta hugg (ha! Nummer 3 på listan!) och BAM! SPLAFF! AAAAHH! smackade jag ihjäl spindeln och gick triumferande ut i köket med Onoff så långt ifrån kroppen som möjligt. Jag fick stå där och samla mig en stund innan R upptäckte vad jag hade gjort och kunde säga att jag var så tuff.