september 22, 2008

Bland konspirationsteorier och fynd

Den härliga doften av ribbstolar och en bra affär.

Den ondskefulla klädindustrin vill få oss att köpa lågpriskläder som slits snabbt och måste ersättas med nya...och nya...och nya. De ser till att förebygga att vi ärver kläder mellan syskon genom att sätta den där extra, onödiga tjej- eller killknorren på plagget. And don't even get me started on att tjejkläderna är mindre och tajtare än killkläderna, trots att barnen är lika stora i den åldern. Grr i kvadrat. Hur som helst.

Det är skönt att vi föräldrar håller ihop mot de kommersiella krafterna och byter, köper och ärver sinsemellan...åtminstone solidariserar vi till en viss gräns. När det är klädbyte slutar alla lagar att gälla - här gäller var man för sig själv. (Eller kvinna menar jag, de män som jag stötte på under senaste klädbytet kunde räknas på ena handens fingrar.)

Tio minuter före öppning av den lilla, lilla skola där den här omåttligt populära tillställning hålls varje säsong, ringde min utsände pappa och meddelade med lätt panik i rösten att runt sextio personer redan stod i kön. Vinterstövlar, regnkläder och vinterjackor brukar gå först, därför var det dessa som jag fokuserat från E4:an uppmanade morfar att lägga beslag på. När jag kom dit en kvart senare, stod han lite rufsig, men med ett stort leende och höll upp vinterjacka, täckbyxor och gummistövlar. Check, check, check. "Gå till morfar", sa jag snabbt till barnen, och styrde stegen mot vinterskorna.

En timme senare stod jag i den tjugo minuter långa kön för att betala. För 350 kronor fick jag en dunjacka, två par täckbyxor, tre par vinterskor, gummistövlar, tre tröjor, serietidningar och en stor dinosaurie med fjärrkontroll. Med undantag för dinosaurien och tidningarna, som var belöningar till uthålliga barn, så var allt sådant som vi skulle behövt köpa från affären i alla fall, vilket betyder att vi sparade flera tusen kronor på en timme. I like!

Mina bästa klädbytestips (komplettera gärna listan):

  • Titta igenom vinterklädeslådorna i god tid före klädbytet.
  • Lista vad du behöver och håll dig till listan.
  • Prioritera vad du ska leta efter först, t.ex. efter hur dyrt det är att köpa i affären eller hur efterfrågat det är på klädbytet.
  • Ta med en sula från varje barns sko att jämföra med.
  • Är du osäker, ta plagget/skon och gå vidare. Det går alltid att ställa tillbaka när du gått ett varv.
  • Gå med jämna mellanrum tillbaka till ett ställe där du redan varit, på grund av att andra också kanske praktiserar förra punkten.
  • Frestas inte för mycket av de billiga priserna. Bara för att en tröja kostar 20 kronor, så behöver man inte köpa den.
  • Sprid ordet om klädbyten, men nämn inga specifika adresser. Ett bra klädbyte är som ett hemligt svampställe.

september 14, 2008

september 12, 2008

Trumslagare på besök

Kan du räcka mig tandkrämen?

Det roligaste på Musikmuseet i dag var enligt tvååringen att sjunga Pippi Långstrump i mikrofonen, och enligt femåringen att spela trummor (han skulle förstås också prompt dela med sig av detta i synpunkter-lådan innan vi gick). Enligt mig var den här filmen roligast. Sex trummisar, en lägenhet. Bara att se sex personer i ett badrum är komiskt i sig. Se hela filmen här.

september 08, 2008

Detaljer

Att vara i Västerås är lite som att åka utomlands. Till och med trafikstolparna är annorlunda!

september 07, 2008

Äppelpallning i Mälarhöjden

Folkvett: ställer man fram en godisskål, så bjuder man.

I dag tittade vi på ett hus som verkade bra. Huset var uppenbarligen uppgraderat av något hemstyling-företag, att döma av de tomma skåpen kombinerat med smakfull inredning och mattor med köpvecken kvar. I köket låg en stor skål smakfullt arrangerad med äpplen, som sig bör. Faktiskt så smakfullt att Hilda blev sugen, och tog upp ett av dem. Det är väl ok, tänkte vi, och sa att hon fick behålla det.

När vi skulle skriva upp oss på intresselistan, råkade Hilda tappa sitt äpple, och mäklaren vände sig med en kobraliknande rörelse och väste blixtsnabbt "var kom det där ifrån?". "Det var från skålen där", sa jag med ett litet överseende leende. "De var ju tänkta som prydnad!", spottade hon. "Ja, nu har ju hon redan tagit en tugga, så vi kan inte gärna lägga tillbaka det", sa jag och la ner intresselappen igen. Varför kan man inte bara säga "ojdå, var du hungrig?", och skratta lite? Blä för opersonlig styling och blä för snåla mäklarsnobbar som tror att värdet på de själva stiger med värdet på huset de visar. Usch.

Jag sprang ifatt min lilla äppeltuggande sötnos och fick hålla händerna hårt i fickorna för att inte triumferande visa upp kolapapperen från min räd på övervåningen.

september 06, 2008

Ofrånkomliga fakta om småbarnslivet

Först blir man själv nedbäddad, sen bäddar man ner nästa i kedjan.

Fakta: Samma barn som är hart när omöjliga att väcka klockan sju en måndag-, tisdag-, onsdag-, torsdag- och fredagmorgon, skuttar glatt upp av sig själva klockan kvart i sju på lördagen och söndagen.

Så är det bara.

september 04, 2008

På väg mot målet

En del av ett vinnande koncept.

Som man brukar säga: I'm on top of things. Efter att ha svettats, sprungit och planerat i tre veckor, så skrattade mina kolleger när jag i dag sa "det är inte så krångligt egentligen, att lämna på två ställen". Inte hånfullt direkt, men...ja. Jag kanske inte övertygar förrän jag har kommit i tid till jobbet några dagar i rad, utan en segergest och rufsigt hår. Nu är det i alla fall så lugnt som det kan bli, förutsatt att barnen och jag går utanför dörren inte en minut senare än 7.30 och att ingen är ledsen vid lämning.

På väg mot denna framgång, har jag lagt till två saker på morgonresan: en vagn och löpskor. (Det är en intressant kombination av proffsighet och tjejighet att ha ett par snygga skor i väskan.) Mitt bästa tips förblir ändå att vara glad och lugn, eftersom allt går så mycket fortare om barnen är lugna och glada. Jag väljer också att inte tänka på vad en trebarnsfar på jobbet sa i dag: "vädret är med oss, vänta bara tills det ska på galonisar".

Men det är ju sen.

september 03, 2008

Att springa för allt man är värd - del II


A little bit of Jessica, here I am!

Det finns två moment som jag alltid gör på gymmet, och det ena är att springa i tio minuter som uppvärmning. Jag har aldrig varit en joggare, utan när jag springer, så springer jag helst så fort jag kan och med långa steg. Det är skönt att hitta en låt som är i exakt rätt takt för mitt tempo, men ibland slår det fel, när en låt är lite för bra att springa till. En sådan är Lou Begas Mambo No. 5. Den är exakt i takten 13 km/h, vilket är på gränsen för hur snabbt jag brukar springa, och eftersom den dessutom har en sån skön rytm, så dansspringer jag lite, vilket gör det hela ännu jobbigare. Han tar knäcken på mig, den där Lou Bega!