december 27, 2009

Allting kommer tillbaka

Stackars förtryckta 1800-talsdamer.

Tidigare brukade jag spara bilder som jag kunde tänka mig att blogga om "lite senare", och bilden ovan är en av dem. Den är tagen våren 2008 på Nordiska museet, på en av våra "museifredagar". Jag tog bilden för att jag bara stod och gapade över hur höga klackarna var - det fanns också en träform utanför montern, där man kunde försöka trycka ner sina fötter för att se hur absurda skorna var. Jag kunde inte ens stå upp med båda fötterna i - fick någon sorts MJ-pose, med knäna framåt, ryggen krum (och förstås ett kort "ouch!"-tjut).

Spola framåt ett och ett halvt år till mellandagsrea 2009, Din sko, Kista Galleria:

För kvinnor som nöjer sig med att stå och se långa ut.

december 21, 2009

Dan före dan före dan i marsipan

Årets julgodis: marsipan, vaniljfudge, kola och dragerade mandlar. Mmmm.

Lite annorlunda marsipangodisar när vi bakade tillsammans i dag: Hilda inledde med en snögubbe och satsade sedan på fötter i massproduktion, medan Hannes gjorde en krabba, en orm, och en överraskning med basilika som någon kommer att sätta i halsen.

december 19, 2009

Hågge och bockarna på plats

Hela gänget på väg mot julen.

När Hågge är påklädd och man själv sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, och börjar bli sugen på pepparkakor och Poirot...då är det jul! När man sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, fyra dagar före jul - då vet man också att man inte har drabbats av någon julstress att tala om.

december 17, 2009

För fet för en fot

En välbesökt vinkel under processen.

R hade läst att man kan hyra julgran i Kalifornien, och att en kvinna utropade "Ramona, you're back!" till sin älskade hyrgran vid återföreningen, så den logiska fortsättningen var att föreslå att vår gran skulle heta Hågge.

Det kändes genast som att vi fick ett starkare band till vår fina gran som så lämpligt levererats till vår ytterdörr av omtänksamma familjemedlemmar. Hågge stod i hallen i dag och värmde sig, det hade blåst kalla, snöiga vindar i hans rufs hela natten. Det låg ett löfte om julmys över det lilla radhuset i Sollentuna.

Under Bolibompa började vi titta på Hågges starka ben, och undra stilla om stammen skulle få plats i julgransfoten. Vi kom överens om att såga lite grann, tittade på varandra med ett "den-där-Hågge"-leende, jag lade en liten tidning under stammen och sågade bort barken på alla sidor. Hämtade måttbandet, och Hilda mätte upp att den fortfarande var mer än fem centimeter för tjock. Dags för trädens nemesis R att träda in med uppkavlade ärmar.

En kvart senare reste sig R från en lite mer bantad Hågge och vacklade till soffan. "Jag kan inte andas", sa han, sen somnade han! Jag tittade på Hågge. "Jag tror inte att jag är så förtjust i dig längre, Hågge", muttrade jag, och tog tag i sågen och måttbandet.

(De tindrande barnen tror vid det här laget fortfarande att det finns en chans att klä granen i kväll, men Hågge har andra planer.)

Hågge gick från kär familjemedlem till "jävla Håkan" på knappt två timmar. När vi äntligen stöttat upp det sneda eländet och hallen var översållad av kladdig bark, sågspån, barr, blod, svett och tårar, hade Hannes redan gått och lagt sig själv. Vi lovade att de förväntansfulla små änglarna ska få hänga upp varsin prydnad i granen innan vi går till skolans avslutning i morgon.

Det är tur för dig att du är så snygg, Hågge. Sån jääävla tur.

Kallt.

Sundsvallståget med is i magen. Jag kan nästan svära på att de sa "terapiinformation" i stället för "trafikinformation" i högtalaren.

december 11, 2009

Specialkanal

Vissa vinklar sin story på klänningarna, andra på pristagarna...och sedan finns det någon som rapporterar från munnarna.

Dagen efter Nobelfesten var allt borta. De inhyrda SL-bussarna som parkerat runt Hötorget med närliggande gator, de svarta bilarna på själva torget och alla tv-bussar och skåpbilar som ställts upp för att rapportera händelsen över hela världen.

Men när världspressen lämnar platsen tillsammans med det Framgångsrika Folket, finns några kvar. Som en fyr i decembermörkret finns tandläkarnas egen tv för att rapportera om effekten av hummer, vaktel och havtorn. Och annat förstås.

Morgonglädje

Klockan 8.44: Julkänsla på Liselottes hembageri, Norrtullsgatan.

december 10, 2009

Bra start

Den 10 december 1999 var det nervöst lite här och var. Ingen visste någonting - skulle världens datorsystem tro att det var år 1900 i stället för 2000? Skulle planen krascha, bankomaterna sluta fungera, korna stå utan mjölkning? Själv var jag upptagen av mer egoistiska funderingar, mestadels kring en viss finsk kille som jag ordnat att sitta mittemot på jobbets julfest.

En månad efter det, kunde världen pusta ut, allt var som vanligt. Och i Jessis lilla värld hade allt ändå förändrats. I morgon går vi in i nästa decennium, enligt vår tideräkning.

Stockholms snyggaste torg

Hötorget, 16.55: minus fruktstånd, plus svarta bilar.

Allt är perfekt på Hötorget, Stockholms snyggaste torg. Kolla bara: fruktförsäljare, kullerstenar, pampiga byggnader, gatulampor och bioskylt i 50-talsstil, "skyskrapor" och, sist men inte minst, Nobelglamour!

december 09, 2009

Trägen vinner




Ha! Här sitter man i sin ensamhet och surfar lite förstrött, och tittar tillbaka på gamla blogginlägg för att komma ihåg vad som hände för ungefär ett eller ungefär två år sedan. I oktober 2007 letade jag efter Polly-reklamen, och fick för mig att leta lite till. Icke förgäves!

december 06, 2009

Köpcentrumsdag

Tre stora köpcentra på fem minuters bussräckhåll från oss, och alla är fulla av folk. Var kommer alla ifrån? Tjuset ovan är långt ifrån min barndoms orangea Sollentuna centrum, med gipssvanar i taket och härligt len fontänsten. Undrar vart den stenen tog vägen?

Kista Galleria, 14:30, en ung säljare av Smart box närmar sig mig när jag just har köpt ett litet kardborrband på Åhléns:
- Hej.
- Hej.
(Lite för lång tystnad)
- Handlar du julklappar?
- Njae, jag har redan köpt, ska ut nu.
- Ok...eh...vill du att jag kör pitchen ändå?
- Eh...hehe...nej, jag vill nog hellre gå.
- Ok.
(Tyst först, sen ropar han efter mig):
- Tack! Ha en fin kväll! Och god jul du! .... God jul.

december 03, 2009

Ikea sticker ut hakan

Men, ursäkta mig, Ikea! Ge er på någon annans familj.

december 01, 2009

Rubba cirklarna, och glimtarna skymtar

Så skimrande var aldrig havet, som fyra nya mynt.

Jag tycker verkligen om att vara på jobbet. Jag tycker om att titta upp från skärmen och se E, A och J sitta där och jobba, kanske säga något och sedan fortsätta igen. Att hämta te i köket och prata trams med någon som står där, eller att luncha och släppa allt en halvtimme.

Men i dag påmindes jag om att när man gör något som man inte brukar, så följer nya idéer och tankar. Jag jobbade hemifrån och tillbringade lunchen med att göra ärenden. Eftersom jag inte har bil, så tog jag bussen till Stinsen och upptäckte för första gången att den går från dörr till dörr. Jag hade ingen väska med, vilket betyder inget att läsa, lyssna på eller fixa med. Det var jätteskönt att bara sitta och titta ut genom fönstret och tänka. En vanlig vardag skulle jag i tysthet bocka av att-göra-listan i huvudet, planera för vad jag ska göra när jag går av bussen, när jag kommer hem, nästa dag, nästa helg... Men nu - att vara ensam hemma i sex dagar och börja dessa med att jobba hemifrån - rubbar mina cirklar.

I stället för att sitta isolerad från världen, så såg jag en man komma på bussen med andan i halsen och sa att en tjej som gått på hade tappat sitt kort inne på Pressbyrån. Han letade upp henne och de gick av tillsammans medan chauffören väntade. Sådant myser jag av. När folk går ifrån sina planer eller sin väg för att hjälpa någon annan, eller göra någon annan glad. Det är min favorit, och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde få se mer.

Senare, i affären, fick jag växel tillbaka, och när jag öppnade handen såg jag att jag fått fyra skinande jubileumskronor. Jag har inte ägt många såna, och här fick jag fyra - på en gång! Här kommer den skeptiske att tro att jag är hög eller kanske bara fånig. Men det är en så skön känsla att bli glad för småsaker, att jag blir glad för den lilla grejen först, och sen glad igen för att jag tycker om att kunna bli glad för smått.

När jag kom hem igen kom jag på ett nytt uttryck som jag dessutom genast fick använda. Beredda...?

I lunchas.

Som "i söndags var jag på bio, och i lunchas gick jag till K-Rauta". Perfekt! Det här kommer R att gilla, han som är så fascinerad av svenskarnas användning av ordet "lunch" som tidsbenämning.

Alltså, en högst ordinär tisdag kan man:

  • hitta en ny, bra buss
  • bli glad över medmänniskor och småsaker
  • komma på nya, användbara uttryck

Den här dagen vann jag, alltså.

Nu ska jag spela gitarr.

oktober 25, 2009

Nu är vi alla amerikaner

En förmiddag vid symaskinen, två hoplimmade mynt, lite hårvax och en massa smink = nöjd Two-Face på kalas i Hagsätra Centrum.

Halloween har kommit för att stanna, och även om jag inte är så förtjust i själva temat (tycker mest allt är äckligt och för läskigt), så är det alltid roligt med högtider. Jag hade sytt en spökdräkt på beställning av Hannes, men en testkörning på skolans fest i fredags gav dåligt resultat. För varm, för svår att se/leka/äta i. Åtminstone var det min tolkning, sen låg det förstås något i att de flesta av de andra killarna hade köpedräkter med gummimasker.

En snart sjuåring har absolut rätt att inte vilja ha mammas hemmasydda spökdräkt, så jag fann mig själv mycket motvilligt på Buttericks i jakt på en cool spökmask-som-alla-andra-har. Jag som alltid har hatat att gå in på Buttericks, denna äckligt trånga, gummistinkande affär. Och här stod jag nu en Halloween-helg, inklämd mellan fnissande tonåringar, finska turister och svettiga mammor/pappor och blev mer och mer upprörd. Tygerna i dräkterna är av så usel kvalitet att jag blir arg redan där. Och 200 kronor för en enkel Scream-mask?! Nepp, inte så länge jag har en symaskin.

Så jag ringde till stackars R och skällde ut hela systemet, och han kom på att vi skulle köpa teatersmink i stället, så i triumf hämtade jag en ask, slängde fram på disken och såg trotsigt på expediten. Just det, det var bra så - got a problem with that?! Var nöjd hela vägen hem, där en uppspelt Hannes deklarerade vad vi skulle åstadkomma med sminket. "Ja! Jag ska vara Two-Face i Lego Batman!" (För den som inte vet, så leker sjuåringarna inte Batman, utan "Lego Batman", vilket vi kanske ska vara glada för. Jämförelse: Two-Face i Batman vs Two-Face i Lego Batman).

Med hela curlingfamiljen involverad så blev vi alla fyra nöjda med resultatet, eller vad sägs om den här coola killen?

Storebrors läskiga pumpa och lillasysters galna pumpa.

oktober 24, 2009

Snabbköpstitlar

Jaså, jaha, godmorgon! Var har du fröken Toffla då?

oktober 10, 2009

Achtung!

Det finns inget som är så förbjudet som när det står på en tysk förbudsskylt.

augusti 28, 2009

Valt färg för att matcha vägarbetena?

Så här tydligt ska man inte se den.

När jag gick i mellanstadiet så var den tuffaste bilen som fanns en Lamborghini Countach. Bara namnet var ju så häftigt! När jag i dag hör någon säga "sportbil", så viskar jag "Lammbårrdjini Cåntäääsch" för mig själv.

I dag åkte jag i fredagens rusningstrafik (två timmar före andra vardagar, att man aldrig lär sig att ingen jobbar till fem på en fredag) på Drottningholmsvägen och hamnade framför en orange dröm. Jag blev vad tyskarna brukar kalla beklämd. Det måste bara vara så himla tråkigt, att köpa en Lamborghini som accelererar 0-100 på knappt fyra sekunder, och sen sitta fast i en kö som är så typisk för Vasastan: vägarbete, dubbelparkeringar, blåbusskorsningsspärrar.

Varje gång kön rörde sig framåt 20 meter, hörde jag ett hoppfullt rrRRRRR!!! och sen ett besviket rrrrpurrrpurrr...och tyckte så synd om den där killen som glatt langat upp miljonen för den där skönheten. Vad såg han framför sig liksom? Inte en Volvo V50 med två tjafsande ungar och en rufsig mamma sjungandes till reklamradio, som i dag i alla fall.

augusti 04, 2009

Sovtips

Sov med ena ögat öppet.

I dag hörde jag att det finns ett amerikanskt uttryck som säger att man inte ska ligga med sin inredare, men eftersom jag aldrig hört det förut (och inte ens har en inredare), så googlade jag för att hitta uttrycket och varifrån det kommer. Jag sökte på "never sleep with". Ingenstans fanns avrådan från umgänge med inredaren, däremot en massa annan intressant kunskap som jag tänkte dela med mig av här:

  • Never sleep with your hairdresser
  • Never sleep with anyone crazier than yourself
  • Never sleep with a fat man in July
  • Never sleep with your feet to the door
  • Never sleep with anyone from Windsor
  • Never sleep with the same woman twice
  • Never sleep with strangers
  • Never sleep with your boss
  • Never sleep with a suspect on Gabriola Island
  • Never sleep with a woman whose troubles are worse than your own
  • Never sleep with the eyeliner on
  • Never sleep with your shoes on

Om man däremot söker på "always sleep with", så blir det bara ett resultat:

  • Always sleep with one eye open

Det finns inget annat du behöver veta.

juli 30, 2009

Ärtskidlandslaget

Vad har ni för story egentligen?

I Finland, liksom i Sverige, säljs det jordgubbar vid varje gathörn på sommaren. Något som är annorlunda är att det också säljs ärtskidor bredvid jordgubbarna. Jag undrar verkligen varför det inte säljs i Sverige alternativt varför det säljs i Finland. Det är egentligen konstigt - jag som har bott två år i Finland och upplevt på nära håll hur olika de båda länderna är, trots närheten till varandra - ändå blir jag alltid så konfunderad när något skiljer sig!

juli 29, 2009

Sunes pappa och finländare


I Borgå (uttalas med hårt "g"), Finlands äldsta stad, ligger godisfabriken Brunbergs. Där köper man choklad och lakrits, och kan dessutom beskåda en apparat som heter något så underbart som "Finlands första kyssmaskin". Alla möjliga bilder kan dyka upp i huvudet när man hör den benämningen, men det rätta är att den gjorde ett slags chokladbollar med skum som nuförtiden heter Suukkoja (Kyssar). Att de numera kallas "Brunbergs kyssar" är lika komplicerat som svenskarnas nya ord "chokladbollar". Bilden är kvar på förpackningen, icke desto mindre.

Dagens Finlandstips: Borgå.

juli 28, 2009

Ärligt

"en hiffannu" ("fattar'nte").

På besökstavlan på moderna museet Kiasma i Helsingfors förtvivlar en besökares lilla frustration på Helsingfors-slang.

juli 27, 2009

Smärta och njutning

Farten och styrkan syns bara i håret.

Till skillnad från nöjesfält, museer eller andra ställen man kan roa sig med barnen, så är Puuhamaa i Tavastehus ett ställe dit man absolut inte kommer utan barn. Därför är stället också fullt med vuxna som roar sig hårt. Vattenkanan med gummibåtar befolkades till hälften av personer över 160 cm (förresten är det jätteroligt att skriken aldrig matchar mannen de kommer ifrån!).

Första sommaren vi var där, var besöket i parken inte lika uppskattat som att kasta en keps upp i luften. Andra sommaren blev R lite hoppagalen, och i år ska ni få ta del av min smärta:

Smärtor vi glömt:

  1. Skarvar i vattenrutschkana
  2. Illamående från att hänga upp-och-ner
  3. Brännmärke från rutschkanekant/gympasalsgolv

Check, check, check.

Dagens Tavastehus-tips: Puuhamaa lekland och vattenland.

juli 26, 2009

Felformulerat

Wipe that smug smile off your face, Skalman.

Vad är det för nytt med formuleringen "Lätt att stryka ut"?

juli 24, 2009

...and you can NOT quote me on that!

Bara 1 km kvar, iiih!

- Och så till sista punkten på dagordningen *spridda suckar*: Föreningen för mekanisk musik vill ha bättre skyltning till sin klubbstuga. Nu säger de att det är ett museum och att de enligt bestämmelserna har rätt att skylta från stora vägen.

- Ok, ok, de får väl en skylt till sitt "museum". (Och någon i rummet tolkade sedan kommunalrådets air quotes alldeles för bokstavligt.)

juli 23, 2009

När tiden rinner iväg

Smart marknadsföring.

I Joensuu rullar det omkring sommarjobbare på inlines som kollar om bilarnas parkeringstid har gått ut, och betalar några cent extra där den har gjort det. Allt ackompanjeras av ett reklamblad förstås, men det är icke desto mindre trevligt.

Dagens Joensuu-tips: fika på Martha-cafét på torget.

juli 22, 2009

En korv med bröd, tack

Oförklarlig sedvänja.

Om jag var ute efter en affärsidé, och om jag orkade, så skulle jag introducera korvbröd på finländska evenemang. Jag fattar verkligen inte hur de står ut med nuvarande upplägg, som är ett kebabpapper med en korv i. Dessutom är det en tjockkorv, så det är skitsvårt att få av en tugga utan att spraya alla inom två meters avstånd med antingen ketchup, senap eller korvsaft. Jag fick evil eye i dag när jag drog på ketchup och senap som man brukar, över hela korven och sedan kom tillbaka till platserna, balanserande med fyra paket. "Hur ska man äta den här?" frågade R sorgset. "Har du någon korv som inte ser ut så här?"

Sen gick han och köpte en ny, och det är tydligen så här den ska se ut (se bild ovan). Kladdigt!

Morgondagens hopp

Hannes briljerade i höjdhopp (just här rev han dock).
Friidrottstävling i Joensuu.

Kolla in stegen! Så här ser blivande friidrottsstjärnor ut!

juli 21, 2009

Plastskornas förbannelse

Snabb generalisering: 3 av 4 simhallsbesökare har Crocs. 19 av 20 är inte riktiga Crocs, utan kopior. Inte konstigt om de går i konkurs.

En aktivitet som man sällan gör som turist, är att gå till en simhall. Ändå är det ett ställe där man kan se massor av spännande seder och människor. Nu har jag varit ganska många gånger i finska simhallar genom åren, så det är inte mycket som förvånar mig längre. (Den största skillnaden är förstås att bastun är större och varmare.)

I dag var vi i Rantakyläs simhall, och jag fick tillfälle att generalisera lite mer, och det är ju alltid kul. Alla har plastsandaler här. Alla flickor mellan två och tolv har dessutom en sjalett som är knuten i nacken, men det är inte lika nytt som sandalerna. Nåja förresten, alla utom Hilda, som knappt går någonstans utan en keps stadigt över sina guldlockar. Men å andra sidan tror alla att hon är en kille.

Dagens Joensuu-tips: simhallen i stan med vågmaskin och vattenrutschkana.

juli 20, 2009

Metropolis

Strosar lite på Knattegatan.

Det finns två fraser som svenskar försöker briljera med första gången jag säger att jag kan lite finska. Antingen är det "ei saa peittää" (rör ej) eller "moi mukulat" (hej knattar). Ibland hör jag också "revi tästä" (riv här) och "ravistettava" (omskakas). Hm, känns det lite som att svenskar uppfattar finländarna som ett folk med en order för varje tillfälle?

Hur som helst - i dag var vi på Mukulakatu (Knattegatan), ett ställe i Joensuu där barnen får leka stad. Hilda parkerade sig direkt i sin egen restaurang, där hon sålde stekt tomat, morot och ägg tillsammans med pressad päron/melonjuice. Mums! Hannes börjar alltid med att vara brevbärare, och delar ut de ungefär tjugo olika brev som finns i alla invånarnas brevlådor. Någon annan hämtar breven, och det går som vanligt runt på ett alldeles bekymmerslöst sätt. Den här gången höll vi oss utanför i cafét, där tiden fördrivs lättare samtidigt som man kan fika och läsa en bok. En bonus var att slippa irriteras över alla föräldrar som är i vägen överallt. Vi var där i tre timmar i dag, och går nog dit i morgon också.

Dagens Joensuu-tips: Mukulakatu vid stora torget.

juli 19, 2009

Magnetism


Hannes och Hilda var sysselsatta i flera timmar med magneter.
Dagens Finlandstips: Tallskogarna i Mäntyharju, sommarstugestället nummer ett.

juli 18, 2009

Respit

Det är inte så dumt vid havet ändå, (som jag faktiskt tidigare har upptäckt), men glömt.

Den lugnaste stunden på dagen var vid havet i Helsingfors. Det är inte många huvudstäder som stoltserar med en stor sandstrand mitt i stan, och särskilt inte en så ren och fin sådan. Syskonen A-P har en förmåga att trötta ut sina föräldrar just nu, medelst de tre tj:erna: tjat, tjafs och tjorv, men på stranden hördes inget av detta. När all sand var avborstad, alla skor på rätt fötter och vi gick mot spårvagnen, så var det igång igen. Jag tror att vi ska gå och bada lite mer.

Dagens Helsingforstips: bada vid Hietsu (Hietaniemi), inte äta på Carrolls eller Hesburger.

juli 17, 2009

Smarrimento!

Karameller, karameller och så lite mer karameller.

Fazers café på Kluuvikatu är elegant med sin 60-talskänsla. Jag gillar de vita borden med inglasade karameller, men i dag satt vi utomhus. Det passade den skuggkyliga sommareftermiddagen att sörpla fantastiskt gott te och äta choklad innan vi tog tåget hem till Haarajoki igen. Mysig dag på tumis.

Dagens Helsingforstips: Fazers chokladte, Salon Pepe Åhman.

juli 16, 2009

Gästbloggare: Hannes 16 juli

Med varsin iPod uppkrupna i ett bankfönster i Helsingfors.

Kapitel tre. Till Finland! 16/7 2009
Godmorgon! Idag vaknade jag tidigt och frågade vad klockan är. Jag njöt i sängen. Sen drog vi upp gardinerna. Och så kopierar jag en skylt härnere [teckning av rökning-förbjuden-skylt].

Okej! Idag ska vi in i Finland. Vänta lite! Jag måste klä på mej. Och idag ska vi gå till leksaksaffären i Finland och så får vi köpa 2 leksaker. Puh! Bra att jag har portmonnän. Nu packar vi ihop allt. Vi åt frukost och titta på tv. Sen gick vi till bilen.

Kapitel 4 Turisterna i Finland 16/7 2009
Bild-galleri. Vi åkte av båten och hämta posten. Sen gick vi till Sokos leksaksavdelning. Sen gick vi till banken och Stockmanns leksaksavdelning. Sen åt vi hamburgare. Och sen va vi på Sanomatalo och fikade. Och sen gick vi till min gamla lekpark. Och sen åkte vi till Mummi och sen gick jag och Hilda till Mummis lekpark och plockade bär. Vi kom in och sköljde av bären och nu är jag i säng och längtar hem. I morgon äter vi opp bären.

Uppgivenhet

Topeliusparken i Tölö: en pappa på jakt efter den perfekta bilden möter en treåring med spring i benen.

Dagens Helsingforstips: Leka i Topeliusparken, köpa tidningar i Akademiska bokhandeln.

juli 15, 2009

Gästbloggare: Hannes 15 juli

Hannes och Hilda försvann plötsligt i leklandet, och hittades på det här viset i tevespelsrummet.

Hannes skriver i anteckningsboken han fick av mormor och morfar, och jag vidarerapporterar här på bloggen. Originalet med bilder och inklistrat, kan läsas när vi kommer hem. /Jessi

Kapitel 1 Färden, 15/7 2009
Idag åkte jag till båten. Jag åkte först till Maxi där mamma köpte glass. Vi vänta i bilen men då började Hilda gråta och när pappa såg mamma kom ut spurtade vi dit.

Kapitel 2 På båten 15/7 2009
Vi gick in i hytten och packade upp. Sen gick vi ner till en lekplats. Sen åt vi lunch. Sen gick vi till leksaksaffären. Sen gick vi till lekplatsen igen och sen gick vi till hytten och drog ner gardinerna och gjorde i ordning sängarna. Och innan jag sätter igång ett nytt kapitel vill jag visa min namn-lapp. Så ha-debra där i Vaxmora och så säger jag godnatt!

juli 13, 2009

Fråga någon som vet

Inte rätt kopplat än, men snart.

Inspirerad av R:s blogg, och med en elektrisk triumf nära i minnet, kom jag ihåg när jag blev en fixare.

När jag flyttade hemifrån var jag 19 år och ägde ingen hammare. Min faster/gudmor gav mig ett set med fyra skruvmejslar, och jag köpte en skiftnyckel för att höja sadeln på cykeln som jag köpt via Gula Sidorna (före Blocket i tideräkningen). Att bo själv i ett nybyggt hyreshus på Växjö campus krävde inga större fixarkunskaper, bara att sy gardiner gav en stolthet som kanske var lite för stor i förhållande till insatsen.

Pappa körde mig ner till Växjö, med ett stopp på Ikea i Jönköping för att handla möbler som jag valt i förväg ur katalogen (jo, jag har alltid varit likadan, ok?), hjälpte mig att bygga ihop allt och installerade den dator som han och jag fyndat (demo-ex!) dagarna innan flytten. Nästa gång han kom, rensade han mitt avlopp i duschen. När han hade åkt, fick jag en plötslig insikt: Shit, tänk när mina barn flyttar hemifrån, då är det ju jag som ska fixa, sy, bygga och rensa... Det låter lite fånigt så här i efterhand, att jag inte insett det tidigare, men det var verkligen en chock-insikt.

Där och då tog jag beslutet att klara hemmafixande själv. Grunden i allt fixande är inställningen "kan själv". Om man inte kan själv, är nästa steg "fråga någon som vet, sen kan jag själv". Om man fortfarande inte kan själv, är det dags att kalla in hjälp, och då förstås hänga över stackarens axel, fråga dumma frågor och försöka snappa upp något, för att kunna själv nästa gång. Belöningen är den fantastiska triumfen att trycka på en knapp och höra något gå igång, eller se något tändas.
Nästa belöning är att R tycker att jag är amazing. :)

Nu är jag 32 år, och myser varje gång Hannes eller Hilda kommer till mig och ber mig fixa något som har gått sönder. Varje gång visar jag noga hur det kan lagas, med förhoppningen om att de ska snappa upp lite allmänt fixar-know-how. Verktygen har förökat sig till två lådor, häromdagen köpte jag en magisk Clas Ohlson-låda med miljoner fack, där mina barn har fått sortera skruvar i storleksordning. Jag har lagat tvättmaskiner, en lampknapp och åtskilliga leksaker, men ropar fortfarande på R när det är dags att laga datorn eller rensa avloppet. Sen tycker jag att han är amazing.

juni 27, 2009

Déjà vu all over again

Skyskrapa i förorten.

När jag var liten, så var Sollentuna kommunalhus det högsta hus jag visste, jag tänkte alltid på det huset när någon talade om skyskrapor. Jag minns en gång att jag pratade med mamma om att det verkligen såg ut som att huset föll ner på mig, och hon förklarade hur det kunde bli så för att molnen däruppe rörde sig. Det var en sån där aha-upplevelse som man inte glömmer, när man plötsligt förstår hur något funkar. Såna är härliga att få vilken ålder man än är i.

Från den tiden och fram till nu har jag inte varit i Sollentuna Centrum speciellt ofta, men varje gång jag kommit dit, har jag stått vid sidan av det kommunalt orangea plåthuset och svajat lite. I går när barnen och jag var på cykelutflykt, och stannade för en korv på Flasses, (precis som för 20 år sedan?), så frågade Hannes mig vad det var för hus, och om det var det högsta i Sverige. Underbart.

juni 14, 2009

Synvilla


Späckat i Skåne

Linköping 14.12: ett halvt steg utanför vagn 5 mot Stockholm. Nervöst!

Åttio släktmedlemmar, runt 30 färdiga flyttkartonger och sammanlagt sju timmars tågmys i helgen. Här är bilder från Åhus vackra strand!

juni 10, 2009

Livet pågår medan vi fotar

Rutinerad skolpojke som älskar både sommarlov och skolan.

Ett läsår är till ända. I ett år har Hannes flugit upp ur sängen på morgonen och sett fram emot att gå till skolan. (Själv trodde jag aldrig att jag skulle orka morgonflängandet så här länge, måste jag erkänna.) Han är jättestolt, jätteglad, och förväntansfull, precis som det ska vara.

I måndags när jag kom ut från bussen till skolan, så hängde det kläder på streck mellan trafikskyltarna. Då tänkte jag att det vore kul att bara lägga ett foto av det på bloggen, utan kommentar. Särskilt som det känns som att jag har så himla lite tid över till någonting just nu, inte minst att blogga, trots att jag tycker det är så kul. Tyvärr hade jag också så himla lite tid över, att jag inte ens kunde ta mig tid att stanna tio sekunder för att fota. (Här är någon annan som gjorde det i alla fall.)

Samma eftermiddag, när jag gick till dagis från Odenplan, såg jag en annan rolig scen. En man i gubb-beigea, raka kläder stod ungefär två meter från ett skyltfönster, med armarna hängande rakt ner, blicken vänd lite uppåt. När jag kom närmare, såg jag att det stod en kille innanför skyltfönstret och gestikulerade vilt, som om han försökte kommunicera något. Det var liiite för trångt därinne, så hans nästipp var lite tillplattad. Jag såg på den rufsige, plattnäste killen innanför glaset, och sedan tillbaka på navelpillaren framför fönstret, och det var oerhört komiskt. Stressade förbi fönstret, och ögonblicket var borta.

Dagen efter sprang jag genom regnet från dagis, och stannade vid övergångsstället vid Odenplan. På andra sidan gatan stod en man i kostym, med allvarlig min. I hans ena hand fanns en brun portfölj. I andra handen höll han sitt paraply. Ett rött paraply med svarta prickar och två små svarta öron på toppen. Ett nyckelpigeparaply! Underbart.

Jaha, vad vill jag säga med det här då? Kanske att det finns roligheter överallt, bara man håller ögonen öppna? Eller att man inte ska ödsla tid på att fumla med kameran, när det går så lätt att återkalla minnet och le åt det i stället? Att Odenplan och Fridhemsplan är knasiga ställen? Vet inte. :)

juni 07, 2009

Söndag i Stockholm och dess förorter

På väg ut på Djurgården för den årliga syskonfrukosten på Hasselbacken. Älskar min nya mobilkamera!

Stockholms vackraste byggnad.

Solbänk på Norr Mälarstrand.

Glada barn vid hemkomst.

maj 28, 2009

Inget för hundrädda

Bilden ser arrangerad ut, men icke. Inte av mig i alla fall.

Det är ytterst oroande när man med andan i halsen springer uppför en trappa och möts av den här synen. Ytterst oroande.

Det är vid ett sådant tillfälle som man vänder sig långsamt på filmiskt vis, och förväntar sig att stå öga mot dregelfejs med en hungrig rottweiler.

maj 24, 2009

Grill i huvudet

Hägerstensåsen 24 maj, 16.50. Med fairy godmother R till Ica för att handla grilligt.