Marknadsdag

I dag stängdes Lexington Avenue av mellan 57 St och 42 St för en marknad (de gör så på lite olika ställen på söndagarna), så vi hade en marknadsdag. Det inhandlades både det ena och det andra, och jag åt en alldeles underbar crêpe med spenat och mozzarella.

Liten flicka på Lexington Ave. 

Crêpe med jordgubbar och Nutella, en nyttig lunch från hela kostcirkeln. 

Och Risto fick äntligen se FN-huset, som är ungefär det enda vi missat under alla NY-resor. 

Där världen samlas. Vi ville gärna ha en i turban, en i fez, en i sari och en i militärmössa på bilden, men de var visst på semester. Det blev i stället en i Mets-keps, en i gubbkeps och en ljuslockig.

Hannes i sin fina nya keps. Han tappade en tand till, så nu har han bara en kindtand på ena sidan. Ser roligt ut. 

Och Hilda köpte en trumma som hon sedan spelade på hela dagen på stan. 

I dag var en sån dag då man går ut med tomma händer och kommer hem med tio påsar. Efter en avslutande shoppingtur på Broadway gick vi hem och lämnade påsarna och åt sedan middag på Harlem Shake, ett nyöppnat ställe nära oss.

Sweet potato fries med majonnäs, yes please!

A day about nothing

Ännu en dag som vi inte planerat i förväg. Vi gick ut för att äta frukost på Tom's Restaurant, som är näst mest känd för att den inspirerat Suzanne Vega till "Tom's Diner", men kanske mest för:

Börjar ni nynna på en viss melodi?

Minijuice i landet där allt är dubbelt så stort.

Efter frukosten gick vi rakt över gatan till vad många säger är New Yorks bästa bokhandel för barn, Bank Street Books. Jag gillar verkligen amerikanska barnböcker, det finns hur mycket bra som helst! Hannes kan så bra engelska nu att han läser böcker utan problem och pratar med alla han möter. Vi vänjer oss snabbt vid hur mycket han förstår, men ibland tänker man ju att det är helt fantastiskt vad han kan. Superroligt för honom också!

 Problemlösning för barn. De tar liksom pysselböcker på allvar, slänger inte bara dit tio sidor klistermärken.

Barnen fick varsin experimentlåda mot löfte att inte öppna förrän vi kommer hem till Lillebo. Hannes försökte sedan hitta kryphål i regeln, och gjorde ett bra försök att lura oss att skriva på ett kontrakt för att få öppna lådan (vi hittade i vår tur kryphålet att han aldrig nämnde "i New York" i kontraktet).

Vi åkte ner till Flatiron Building, och strosade runt ner till Farmers' Market på Union Square.

Flatiron, smalare än man tror ändå. 

Det är jätteroligt att vara hela familjen i New York. Ibland säger vi till varandra att "det där skulle vi kanske gjort om det bara vore vi två", men det är roligare att tänka "det där skulle vi missat om der bara vore vi två". Som att vi absolut inte skulle gått in på Petco och sett de här sötnosarna:

Koreansk dvärghamster. 

Hilda tittar på marsvinsungar. 

Sen var det förstås glass, eftersom det både var jättevarmt och fredag! På 16 Handles får man komponera sin egen favorit från mjukglass i 16 smaker och massor av toppings. 

Ok, här är min vinnande mix: Salted Caramel- och Pecan Praline-glass, toppat med cookie dough, färska jordgubbar och wet walnuts (valnötter i maple syrup). Oh yeah.

Efter att ha vinkat av familjen på t-banan hem, hade jag en shoppingtur som bara kan beskrivas som oh my god.

Modebloggar lite från Ann Taylors provrum.

Jag var så länge i affären att jag nästan hann glömma att jag var i NY. Kom ut som Pretty Woman (ombytt och allt!) och såg Empire State Building. Fantastisk känsla.

Tog hem en bi-bim-bap till Harlem.

Det regnar på Manhattan i dag

I dag var något av en mellandag. Jag proklamerade vid frullen att jag ville gå till skoaffären som ligger runt hörnet, för att hitta lite sköna skor till Risto och mig (vi packade ganska lätt), så vi tog en familjeutflykt två gator till 125th, där det finns ett affärsstråk. Det är ett mysigt område här - lite affärer, en stor park med public pool (som vi ska testa någon dag), och när man går från metron så ser man Empire State Building och Freedom Tower i fjärran. 

Hilda hänger i Marcus Garvey Park.

Men nu till det väsentliga: tre par skor till mig! Mannen i affären sa att jag såg ut som a little girl in a candy store där jag stod och provade. Shoppinglyckan höll i sig hela dagen, jag hittade två klänningar, en kofta, kjol och topp i samma affär, och till och med när det började regna sprang jag på en snubbe som sålde paraplyer!

Det var skönt att det regnade lite i dag, även om det var nästan lika varmt. Jag som knappt står ut med 25 grader hemma, gick omkring i 30 och sa "vad svalt det var i dag!" Man vänjer sig fort. Men det var fuktigt som regnskogen på Aquaria.

Med iPhonekamera får man välja om man vill se familjen...

...eller Chrysler Building.

Public Library och självcensur av mitt regnskogs-hår. (Det vore roligt att faktiskt se det växa, som när man filmar växter så där i fast forward.)

Det är härligt och lyxigt att inte behöva planera så noga för att hinna med allt. Vi har lösa planer i stort, men i övrigt tar vi det som det kommer. Nån dag kanske jag till och med hänger hemma hela dan och pressar världens bästa tidningar och Dan Browns nya, ett litet paket som R köpte till mig när han var på egen hand i går. :)

Gräsligt lyxigt (för en gräsänka)

Lyxigt kvällsmål.

Jag fick en eftermiddag av egen-tid, när mapa hämtade kidsen och jag i stället gick ut och spankulerade på stan efter jobbet. Sådana tillfällen känner jag mig så fri att jag blir yr i huvudet. (Eller så kan det ha berott på att jag inte åt förrän sista affären stängde.)

Klockan åtta, när Åhléns personal till sist knuffade ut mig från skoavdelningen, gick jag mot tåget och slank in på min ungdoms McDonalds för en snabb hamburgare. Jag satt där, (på det som var Stockholms sunkigaste mcd, men som man ändå alltid hamnade på eftersom det var närmast nattbussen och pendeln), och tänkte på att jag inte satt min fot därinne på säkert 15 år. Det kändes konstigt och overkligt att jag nu satt där med mina lyxiga kassar och åt en liten hamburgare på ett ganska fräscht ställe. Jag gav en hamburgertia till en man utanför som såg ut som han behövde en ursäkt att få sitta inomhus i stället, sen gick jag och köpte nötter och juice och kände mig oerhört privilegierad.

Det är underbart att leva, och det är underbart att få möjlighet att uppskatta de små sakerna och stunderna. Ähum..:"Jag vill tacka min mamma och pappa, som gav mig chansen att vara själv, så vill jag tacka R, som var med och betalade kalaset."

Bolibompa säkrat

Nu för tiden kallas det här schabrak.

Vår teve gick sönder i går. Den bara dog, tyckte väl att det fick vara nog så. Detta meddelade R mig i ett sms, och sms:et utstrålade en aning entusiasm över förlusten, det var inte med sorg han skrev att vi nog hade en Bolibompasituation att lösa i kväll. Bakgrunden är att han ganska länge har varit sugen på en platt-teve, men har respekt för min bestämda åsikt att saker inte byts ut innan de går sönder. Så nu brakade den ihop, och jag är inte den som hänger kvar vid riskabel elektronik, så vi ringde in min bror som barnvakt (visa av tidigare misstag) och åkte iväg för att köpa en ny.

Som alltid när vi handlar saker, så gick det fort som fan, så vi hade bestämt oss inom tio minuter för en lagom stor och passande vacker apparat. Vår gamla teve står nu och tar upp plats på lagret, som vi ibland kallar för arbetsrummet. Det blir intressant att se hur länge vi står ut innan vi masar oss iväg till tippen med den, den brandfarliga möbeloljan från två somrar sedan och Rs gamla dator som skrotades för sju år sedan. Tur att man inte har större ställe, då skulle väl allt sånt här samlas någonstans i ett förråd för att sedan hittas av barnbarn eller grannar som tycker det är jätteäckligt och ofräscht med den där skrotfyllda källaren.