Ungefär hit fram susade jag i vad som kändes som 70 km/h på min cykel, men som förmodligen var närmare 10. Sen var det självvalt tvärstopp i stället för att drämma rakt in i stängslet (coolt svart streck efter cykeln som skulle gjort vilken tioåring som helst avis). Det var visst ett tag sedan jag cyklade ner till Västertorp. Lekparken är halverad, fotbollsplanen borta och ett fult barackdagis har smällts upp där det tidigare var en skön nedförsbacke till simhallen och tandläkaren, dit jag var på väg i dag.
Tänk när de där unga paren var här för några månader sedan och höll om varandra och myste över sitt blivande nya hem. "Där kommer vår dotter att spela fotboll och där i gläntan kan sonen jaga duvor och här på slänten - här kan vi ju ha picknick på lördagsförmiddagarna!" Sedan blir det ju en tråkig överraskning när man kommer med sin filt och boll och upptäcker att allt det där plötsligt ligger under grunden på det nya huset.
Det byggs för mycket på fel ställen. Det kommer inte att bli roligare att åka till stan på morgonen (vare sig med bil eller t-bana) när det bor några tusen fler på exakt samma ställe. "Tag plats - dörrarna stängs" är redan nu en hotelse på morgonen när jag åker till jobbet/dagis. Livsfarligt.
Gnäll, gnäll! Vad roligt i alla fall, att alla vill bo precis där vi bor - det är ju det bästa stället, det har vi upptäckt för länge sedan!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar