Jobba, jobba, jo-hobba

Hårt jobb, men värt det.

På den sista dagen av semestern hade jag planerat att cykla till stan, sätta mig på ett mysigt café och läsa en bra bok. Men så bortskämd har jag blivit, att det inte längre lockade. Jag har ett överflöd av ensamtid, och sitta-på-café-och-läsa lämpar sig bättre för en eller två dagars sådan. I stället cyklade jag till K-Rauta, köpte målarfärg för ett skönt projekt och utrustade mig seriöst, med keps, arbetshandskar och podcast.

Det tog en timme att borsta hela staketet rent, målartvätt är för fegisar, jag kör Vegas-style. När jag var klar med borstandet, var allt det svarta som satt på staketet i stället på min kropp (och i min näsa, upptäckte jag senare).

När jag skriver det här, har staketet bytt färg igen, och i morgon stryker jag på det andra och sista lagret. En ynka liten dag tog det att göra vad vi har pratat om sedan förra sommaren. En ynka dag med perfekt målarväder och kli i fingrarna. Två dagar kvar innan familjen kommer hem, vad ska jag hitta på nu? :)

Fråga någon som vet

Inte rätt kopplat än, men snart.

Inspirerad av R:s blogg, och med en elektrisk triumf nära i minnet, kom jag ihåg när jag blev en fixare.

När jag flyttade hemifrån var jag 19 år och ägde ingen hammare. Min faster/gudmor gav mig ett set med fyra skruvmejslar, och jag köpte en skiftnyckel för att höja sadeln på cykeln som jag köpt via Gula Sidorna (före Blocket i tideräkningen). Att bo själv i ett nybyggt hyreshus på Växjö campus krävde inga större fixarkunskaper, bara att sy gardiner gav en stolthet som kanske var lite för stor i förhållande till insatsen.

Pappa körde mig ner till Växjö, med ett stopp på Ikea i Jönköping för att handla möbler som jag valt i förväg ur katalogen (jo, jag har alltid varit likadan, ok?), hjälpte mig att bygga ihop allt och installerade den dator som han och jag fyndat (demo-ex!) dagarna innan flytten. Nästa gång han kom, rensade han mitt avlopp i duschen. När han hade åkt, fick jag en plötslig insikt: Shit, tänk när mina barn flyttar hemifrån, då är det ju jag som ska fixa, sy, bygga och rensa... Det låter lite fånigt så här i efterhand, att jag inte insett det tidigare, men det var verkligen en chock-insikt.

Där och då tog jag beslutet att klara hemmafixande själv. Grunden i allt fixande är inställningen "kan själv". Om man inte kan själv, är nästa steg "fråga någon som vet, sen kan jag själv". Om man fortfarande inte kan själv, är det dags att kalla in hjälp, och då förstås hänga över stackarens axel, fråga dumma frågor och försöka snappa upp något, för att kunna själv nästa gång. Belöningen är den fantastiska triumfen att trycka på en knapp och höra något gå igång, eller se något tändas.
Nästa belöning är att R tycker att jag är amazing. :)

Nu är jag 32 år, och myser varje gång Hannes eller Hilda kommer till mig och ber mig fixa något som har gått sönder. Varje gång visar jag noga hur det kan lagas, med förhoppningen om att de ska snappa upp lite allmänt fixar-know-how. Verktygen har förökat sig till två lådor, häromdagen köpte jag en magisk Clas Ohlson-låda med miljoner fack, där mina barn har fått sortera skruvar i storleksordning. Jag har lagat tvättmaskiner, en lampknapp och åtskilliga leksaker, men ropar fortfarande på R när det är dags att laga datorn eller rensa avloppet. Sen tycker jag att han är amazing.

Kan själv

Före.

Jag känner mig mäkta stolt över mig själv. Och inte för att vi har bott i fyra år i vår lägenhet och aldrig riktigt, riktigt fått spishällen så där glänsande som den var när den var ny, utan för att i dag, mina vänner, har jag skrivit kontrakt med en hemservice-firma!

Egentligen har jag inte vetat vad som tagit så emot med att anlita städhjälp tidigare, men nu tror jag att jag har det: Jag är i allmänhet emot att betala för något som vi kan göra själva. Det tog några säsonger för R att övertyga mig om att det var bra att låta någon annan byta våra däck, särskilt som det faktiskt var lite mysigt att vi gjorde det själva på den där gamla svarta bmw:n eller lilla röda Fucken. Efteråt, det vill säga. Inte när vi frös om fingrarna och fick hoppa på fälgkorset för att få upp de där jävla skruvarna. (Ett år bröt vi faktiskt av inte bara ett, utan TVÅ fälgkors. Då känner man sig lite stark. Och dum.)

Hur som helst - i dag träffade jag en kvinna från hemservice-företaget som berättade allt om den förträffliga lösningen på alla våra problem. Jag fick hela tiden hålla mig för att inte säga ursäktande saker om hur det ser ut hemma hos oss, jag hade bestämt mig för att inte göra det. Det är så lätt att börja tramsa om "oj, här var det inte så rent", fast jag vet att det är helt normalt smutsigt och stökigt här hemma. Så jag bet mig i tungan och sa vid vissa ställen helt enkelt "här får ni torka där det går". Men det var lite roligt att se hennes reaktion på den stora hockeytrunk som fyller halva gästtoaletten: "Ehm, jaa-ha. Brukar ni ha...*letar ord*...den-där här inne?" "Nejnej", sa jag muntert, "bara under vintern! Här får ni torka där det går!"

Nu är jag upprymd och förväntansfull över hur glänsande vårt hem ska bli och hur mysigt hela familjen ska ha det i soffan de där stunderna när vi tidigare irriterade oss på - eller ännu värre - gjorde något åt det där under diskbänken eller badkaret. Rapport följer!

Rörmokarambitioner

Sladdar, rör och vattenlås - kakbit.

Jag är ett geni! Eller ännu bättre - jag är ett geni med några tusen extra på banken. När tvättmaskinen börjar bete sig konstigt så är det lätt att tappa modet och ringa efter hjälp. Om man i stället är envis, snål och samtidigt hyser en övertro på sin egen förmåga, så kan man göra som jag gjorde: dra fram eländet och börja fundera. Det konstiga är att man får en massa credit innan man ens har rört maskinen. Det räcker med att säga att man ska försöka laga tvättmaskinen, så blir responsen "men, vad duktig du är!" Där kan man ju sluta om man vill, hehe.

Men nu fullföljde jag, och bestämde mig för att börja med den enkla "blåsmetoden". Jag bökade ut maskinen från väggen, körde en tvätt och kollade varifrån det såg ut att läcka. Sen skruvade jag isär alla rör och rengjorde hela äckligheten. Upptäckte ett stopp i vattenlåset och fixade det - ta-da! Äsch, vad enkelt det lät. Det var skitjobbigt.

Rörmokartips från Jessi:

1. När du tror att du har rengjort klart en rördel - vänta en stund och skölj sen igen med hett vatten. Den är inte ren.
2. Alla rör i badrummet ska vara vita, även inuti. Är de inte det, så behövs de rengöras mer.
3. Efter rengöringen, se till att det finns en snäll äkta hälft som kan ta hand om avloppet under badkaret efter att du har slemmat igen det med maskinludd.
4. Kalla det för att "laga tvättmaskinen", det låter bättre än att rengöra den.