Don't mess with Jess!

Hej barn, i dag ska vi prata om bojkotter. Den här bilden visar två av mina hjärtebojkotter. Till vänster ser vi Aftonbladet och Expressen - förmedlare av fusknyheter ("Lindsays Lohans okända partytopp") och skrämselpropaganda ("Nysning kan vara dödlig folksjukdom").

Till höger om SOL! och KRIG! ser ni vår närbutik Tempo. En gång i tiden fanns här ett Konsum, dit min alldeles nyblivna pojkvän (numera äkta hälft) sprang för att köpa toapapper, tvål och frukost tidigt en morgon. Vi gillade den där Konsumbutiken, framför allt för att den räddade ansiktet på honom när jag stod där med armarna i kors och hoppade utanför badrummet. (Det var också där en tandborste inhandlades för att ställas i mitt badrum några månader senare.)

Efter att Konsum slagit igen blev det en obskyr affär som senare övergick i kedjan Tempo. Nu blir det väl lite ordning, tänkte vi, men ack vad vi bedrog oss. Bojkotten grundlades när vi fann julöl i hyllan en sommar, och när jag köpte en chokladkaka att skicka till brorsan i USA, och såg att bäst-före-datumet passerats med ett år. Nästa ledtråd till hur det förhöll sig kom när grannen berättade om att hennes mamma anklagats för att snatta. En sak efter en annan lades till listan, och nu är det absolut köpstopp i den butiken sedan ett par år tillbaka. Problemet är bara att något geni i regeringen kommit på att det är småhandlarnas uppgift att leverera viktig post till svenska folket, och av någon märklig anledning blev det just Tempo som fick det ärofyllda uppdraget. Så nu måste man finna sig i att bli övervakad (hur kan en sån liten affär ha råd med så många teveapparater och kameror?!), få postluckan igensmälld på näsan efter en misstänksam blick och att bli stoppad i kassan för genomsökning av vagnen.

Hur som helst, när jag skulle hämta ut mitt senaste paket, fann jag att ett nytt meddelande skulle kommuniceras från Tempo till de uppskattade kunderna. Tydligen är det fler som bojkottar, och i stället handlar på Ica innan de hämtar ut posten, för ett skrynkligt A4 hade smackats upp mitt på glasdörren, vid sidan av den minimala "Välkommen in"-skylten: "OBS! Ni kan ställa era kassar i skåpet vid entrén". Denna skrynkliga uppmaning upprepades sedan två gånger till innan man kom in i själva affären. Jag tyckte det var bäst att lämna min bebis i entrén, tänk om de trodde att jag stulit henne också! Sen lämnade jag min lapp och i sedvanlig ordning fick jag glasluckan på näsan ifall jag skulle planerat att åla mig in och rycka åt mig något Ellos-paket eller den trasiga bläckpennan som hänger i den där ledsna fjädern.

Men just det. Här är tvåbarnsmammans bojkotter - vi har hela listan! Se hur just din kommun drabbas!
1. Kvällstidningar (because they're worth it)
2. Tempo (se ovan)
3. (NY!) Onoff (lurade på mig kredit fast jag ville betala direkt)
4. Nestlé (modersmjölkersättnings-helvetet)
5. Siba (vägrade byta ut nyinköpt Palm som krossats, trots drulleförsäkring)
6. Computer City (gick och blev köpta av Siba! I smyg! Bara för att lura oss!)
7. MediaMarkt (ful reklam plus att jag inte gillar gigantiska snorbilliga ställen)

Jag funderar på att häva nr 5 och 6, delvis för att det börjar bli ont om elektronikkedjor, dels för att det var ganska länge sen. De måste kanske få en chans till.