december 31, 2008

Årets glimtar och nya löften

Gott nytt år!

Mitt tvåhundrade inlägg skriver jag på sista dagen av ett händelserikt år.

Januari - Vi valde skola åt Hannes, en väldigt konstig känsla när man har en son som precis lämnat fyraårsåldern. Jag slog personbästa på Blocket och kungjorde även att jag avbryter min höjdhopparkarriär.

Februari - Jag sa upp mig, och tillbringade tre ångestfyllda månader kvar på jobbet, sliten mellan tre lojaliteter. Artigheterna lades också åt sidan när mammorna var på semester och sprang genom Heathrow för allt vad tygen höll.

Mars - Barnen och jag tog okarakteristiskt en taxi från Aspudden till åsen, och jag njöt av det! Vi var i Upplands Väsby för miljöns skull och blev en ensoffefamilj med hjälp av Blocket.

April - Jag tog hand om uppstoppade fåglar och spillde blod på galagolv. Och nu låter det som att det inte står helt rätt till i mitt huvud.

Maj - Jag började på mitt nya jobb och fick balans, nya uppgifter och en tjusig titel.

Juni - Började se konsekvenserna av att vara gift med Europas bästa hockeyjournalist. Tog in systematiken i provrummet inför beach 2008 och var så fin att jag fick komplimanger av ett skyltfönster!

Juli - Fastnade i en hoppkudde med Kungen av Finland, blev för övrigt nostalgisk över Helsingfors-promenaden med densamme.

Augusti - Jag sprang etapplopp i Stockholm, och min lilla pojke blev stor och började i skolan!

September - Rutinen för lämning satte sig, med hjälp av vissa knep. Vi snodde Rollo i fina Mälarhöjden och gjorde härliga fynd i Viby.

Oktober - Ensam månad hemma i Sverige, med avbrott för äppel-lerduve-skytte i Hudiksvall.

November - Upptäckte SL:s hittegods två gånger på en månad, skaffade städhjälp och hade vårt största barnkalas hittills.

Nu är vi framme vid decembers slut, det har varit den stressigaste tiden på jobbet någonsin, samtidigt som det förstås var både skol- och dagisavslutningar. Julen har varit mysig och lugn, i förrgår rensade vi källaren för första gången någonsin, och nu kan man till och med gå in där. Oh, the joy! I går sålde jag grejer på Blocket för 510 kronor, en följd av källarrensningen. En värdig avslutning på ett förtjänstfullt år.

2008 års nyårslöfte gick bra och var roligt att hålla. Som vanligt, så flyttar jag över det löftet till nästa år, och lägger till ett nytt: Nyårslöftet inför 2009 är att bli bättre på att uppmärksamma födelsedagar - ringa, skicka kort eller på andra sätt fira den som har en speciell dag. OBS! Nu vill jag inte ha några förväntningar på överraskningsorkestrar och blombud, det här är en tankeverksamhet som måste få utvecklas lite ifred.

GOTT NYTT ÅR 2009!

december 14, 2008

Alla är störst någon gång

Liten flicka på torg. Mobilfoto 2008.

Det finns många tuffa moment i en skol- och dagislämning, som jag tidigare har gnällt och rapporterat här på bloggen. Det finns också många härliga moment, som när Hilda lubbar upp ur tunnelbanan på Odenplan och deklarerar: "Jag ska skrämma fåglar!". En liten, liten tjej i lite för stor dunjacka springer ut på det jäktiga Odenplan med ett vrål som låter väldigt likt storebrors förlaga, och alla stannar, tittar, skrattar och myser. Hilda växlar mellan att vråla, skratta och stanna stolt med händerna i sidorna på superhjältemanér. Jag myser mest av alla.

Alla är minst någon gång

december 08, 2008

Skobby dobby doooo, lil sis!

Inte fullmåne än.

Nu har lillasyster yster landat på andra sidan jorden, och det känns konstigt. Samma tjej som mejlade mig för åtta år sedan (med rubriken "skobby dobby doooo") att hon sovit över hos mormor och ätit makaronipudding, och att hon fått ett "juste nytt rekord i Bopit 51".

Bara två år senare var storasyster i Chile, lillebror i USA och jag själv i Finland. Själv var hon kvar hemma med det bästa av två världar: ensambarn fast med tre syskon. Nu är det vi som är hemma i vår vardag, medan hon kastar sig in i saker som Full Moon Party och bara skriver hem om det nödvändigaste. Galenskap och Farligheter berättar hon väl om senare, när det går att skratta åt, och man har landat helskinnad på andra sidan.

Ta hand om dig, lil sis och håll ihop med L. Gör inget som inte känns rätt i magen!

december 06, 2008

Tango och klänningar

Silvermåne.

I dag är det Finlands självständighetsdag, och det firas naturligtvis även i Sveriges finska kretsar. På skolan var det tango i går, och trettio småttingar fick visa upp stegen för fotande föräldrar. Den som vill njuta av lite äkta finsk tango, kan klicka här och sedan luta sig tillbaka till tonerna av Olavi Virtas Hopeinen kuu. Allihopa! Hopeinen kuu luo, merelle siltaa, ei tulla koskaan voisi kai tällaista iltaa...

I kväll ska FTV på för presidentens bal. Årets tilldragelse! Tittarsiffrorna går i taket! Hysterisk skrattfest! Hm, kanske inte det där sista, men faktum är att ungefär fyrtio procent bänkar sig för den här kavalkaden av finskt kändisliv. Alla som är någon blir inbjudna, tillsammans med de som har åstadkommit något extra under året. Alla dessa 2 000 inbjudna skakar sedan hand med presidenten vid ankomst, och det tar ungefär halva kvällen, men ger samtidigt tittarna en god titt på klänningarna. Finlands Nobelfest!

december 05, 2008

ÄR DET LUCIA NU?!

Inget särskilt, du då?

För mig är det ett mysterium hur man kan skicka långa sms utan skiljetecken, som en vän till mig, eller med bara stora bokstäver, som mamma. Det är inte ofta jag får sms från mamma, men när de väl kommer, så öppnar man meddelandet och hoppar bakåt. Budskapet blir så annorlunda när det skriks. Se till exempel paniken i ett sånt här meddelande:
HEJ..BLIR DET NÅGON LUCIA I ÅR? KRAM MAMMA

Direkt tänker man "shit, har jag missat Lucia?!", och det var nog inte meningen.