januari 31, 2011

Nostalgi-antennerna ute

Elektricitet!

Hannes och jag satt och fnissade åt Mr Bean, som hade köpt en teve och försökte installera den. Jag kom på att jag måste förklara för honom varför det var så roligt att teven bara hade myrornas krig, och sa att han kanske har sett i Kalle Anka hur någon är uppe på taket och vrider på antennen för att få fram den perfekta bilden där nere. Han har ju aldrig varit med om antennproblematik i verkliga livet.

När jag var liten, hade vi norra Europas största parabolantenn. Åtminstone kändes det så, vi var "huset med parabolen", och infarten till vårt radhusområde dominerades av den stora rundeln på vårt baksidestak.

Innan TV3 kom till Sverige så var det exotiskt och coolt med satellit-teve, vi fick in MTV med Ray Cokes och Fun Factory på Sky Channel med He-Man och Lady Lovely Locks. (Fortfarande när jag ser ordet "lovely", så kan jag börja nynna på ledmotivet. Som en annan parentes, så är det ganska roligt hur prinsen "was made to bear a cruel curse", men han är inte en groda eller något, utan en söt, gosig hund.)

Hur som helst - förmodligen skulle det där åbäket till parabol automatiskt rikta sig åt det rätta hållet för att fånga upp satellitsignalen på ett bra sätt, de där satelliterna har ju ovanan att flytta på sig hela tiden, men ibland blev det bara dålig bild. Då skulle pappa upp på taket, och vi bildade en mänsklig kedja där pappa stod på taket och knuffade på parabolen, medan mamma och syskonen stod strategiskt utplacerade ute, i dörren och i trappan för att rapportera resultat:
"BÄTTRE NU?" följdes av tre identiska frågor, och besvarades med "NEJ, BÄTTRE FÖRUT" i tre led, och det var så klart alltid som bäst när pappa gjorde tranan eller något annat komplicerat där uppe på taket.

När vi flyttade ifrån huset, blev parabolantennen kvar, och alla var nog helt okej med det. Såna där saker är nästan alltid som mysigast när man ser tillbaka på dem.

januari 30, 2011

Tiden och mammorna och papporna

Hannes och mamma på väg till babybio-event i Helsingfors 2003.

Nya mammapappa.com är släppt - bra jobbat Tove och alla andra! Nu med nästan 5 000 medlemmar i forumet.

januari 25, 2011

Fyra minus en

Lillasyster kanins jacka är så väldigt varm. Den har jättestora fickor som sväljer ett nummer av Psychology Today OCH en iPad. Dragkedjan bökar lite, ibland får man kliva ur jackan, men sen lossnar den. Det är förstås roligt att min garderob växer lite när hon åker iväg så där, men allra helst skulle jag vilja ha henne här i stället för bara hennes jacka.

januari 24, 2011

Mata mig

Den som har skrivit det här, tänker jag var också ganska hungrig och irriterad.

Hela den här dagen har jag varit "hungry and irritable", som den roliga körläraren i Columbo sa. Exakt den känslan. Hungrig, och arg på alla för att jag var hungrig, som om det var någon sorts konspiration att jag inte kom iväg på lurre tidigt nog. Blir faktiskt lite irriterad bara jag tänker på det.

Nu är det så här – att jag blir inte så ofta irriterad. Ibland kan jag se utifrån att det kan vara irriterande när jag inte blir irriterad, till exempel om någon bredvid mig ställer hypotetiska frågor om rusningstrafiken, och jag svarar logiskt. Eller ännu värre, säger emot lite lugnt. Men är jag hungrig, så är jag irriterad. När jag tänker tillbaka på dagen, så ser jag minst fyra personer som jag var som jag inte ville vara emot. Och då blir jag ledsen (och lite irriterad).

Det är stor skillnad på att vara arg. Skönt arg, som i We're not gonna take it eller oantastbart arg, nynnandes en viss MC Hammer-hit. Det finns den sortens arg som man gillar efteråt, som när man skyddat någon eller sagt ifrån. Och så finns det den irriterade sortens arg, som bara är löjlig och småaktig. Jag snäste nyss till R att jag inte gillar trumpet. Trumpet?! Sen när? Och varför är det så viktigt?

Det finns bara ett sätt att bryta detta. Mysbyxor och choklad. Och humor.