Jag kan inte sätta fingret på varför, men jag tyckte det här var så gulligt. Konstmuseet i Riihimäki med alla allvarliga damer och herrar och sen i entrén står deras paraplyer och väntar på sina mattar och hussar. Jag kommer ihåg att det ofta stod uppfällda paraplyer på mitt jobb förut, (när jag jobbade på ett annat kontor), och jag smålog alltid lite när jag såg det. Det är så mycket mer charmigt än ett hopfällt geggigt paraply i en tråkig hållare. Stelt.
Det är också ett litet statement vad man har för paraply - färgglatt, reklam, svart, mönstrat eller med Nalle Puh. När vi träffades hade min man ett paraply som deklarerade "Finland - alltid en timme före". Det fick han från finska statens turistbyrå i Sverige efter att han skrivit dit och föreslagit sloganen som de tydligen redan funtsat ut. Men han är inte den som är den! "R - alltid en månad efter!" konstaterade han glatt. Själv har jag ett rött paraply, och ibland när jag står på en busshållplats så känns det nästan lite film-romantiskt, ungefär som att det ska vara något speciellt med mig cinematografiskt eftersom jag är den enda som lyser med en färg.
Jamen det behöver väl inte vara vardag jämt?
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar