Ingenstans har jag sett björkar så vita som i Joensuu. Så jag tar en bild för att visa min mamma, eftersom jag känner på mig att det här är något som hon verkligen skulle uppskatta. Precis som att jag skulle visa nyinköpta skor för min granne Johanna, ett reafynd för pappa eller en riktigt bra bok för min syster Jenny. Så inser jag att shit, jag har blivit så gammal (eller ok, vuxen), att jag tycker det är mysigt med kort på naturen. Och i samma stund som jag inser det, inser jag också att jag inte har något emot att inse det.
Halleluja - nu åker vi till Kanarieöarna och fotar några rullar bilder där inte en människa stör! (Eller "rullar", förresten...? Shit!!)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar