Från tillkämpat till nöjt leende, Hannes fotar skeendet.Det är tufft att försöka vara miljövänlig när man går från en ersättningsbuss i snöstorm i Upplands Väsby och får trängas med ett helt fjärrtåg på en pendeltågstation som uppenbarligen var menad för smaller things. Jag är redo att fösas som boskap från en äcklig hiss ("kisshiss" som vår t-banevane femåring säger) med myrsteg mot målet, som i det stora hela är att ge våra barn ett miljömedvetande som vi önskar att vi själva godhjärtat alltid ville följa.
Jag tar ett djupt andetag, (med det följer lukten från den där konstige medresenärens armhåla som råkar befinna sig alldeles för nära mitt ansikte), och säger: "Vilket äventyr det här är, tänk om vi hade tagit bilen och missat allt det här!" så ropar barnen förtjust "Jaa!"...och min man svettas och hans knän skakar under tyngden av en trunk, en tvååring i famnen och folk som inte vet hut och smäller dörrar i ansiktet på oss. Han säger bara "mooo..." riktigt tyst, och där ser jag precis hur mycket han älskar mig och mina idéer. Tur det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar