Som en bra film: vackra kläder, blod och hemliga hälsningar

"Vi är finska mästare allihopa!"

Draama ja rytinää! Nu har jag varit på gala för första gången, och det var så glamouröst, tjusigt och roligt som man kunde förvänta sig. När man inte förstår vad som sägs den största delen av tiden, blir det desto mer intressant att iaktta kroppsspråket på de som talar med varandra. Det är inte alls svårt att skratta på rätt ställe, applådera på rätt ställe och att följa med rytmen i talen. Det är så lika på alla språk.

Kvällen slutade med blood on the dance floor, tyvärr mitt, men några höjdpunkter var att få höra av en hockeylegend hur det var att spela i Sydafrikanska ligan (jo, de hade fyra lag i början av 60-talet), att finska mästarnas vd fann mig initierad nog att ta emot en hockeyhälsning och att jag klarade en hel kväll utan att vingla i mina högklackade skor. Classy. Ända tills jag skar upp foten på glas och fick linka till hotellrummet.

Nåja. Det var väl ändå dags.