"Och han blev sittande och lyssnade på den väldiga tystnaden. Så satt han en hel timme och stirrade, men till slut kände han sig så ensam så han hämtade en penna och skrev ett brev till De ensammas klubb.
Och han måste ha fått fatt i en jättebra penna, för han kom ihåg så mycket bokstäver så han skrev ett långt brev om att han var matematiksnille och nästan präst, finsnickare samt storsamlare på ekorrar. Och så skrev han att han ville ha lite kamrater, helst ljusgröna papegojor om det fanns. Sist stoppade han ner ett fotografi av sig själv och så klistrade han igen kuvertet.
"Ja, är det ingen som går på det här, så vet jag inte hur de är skapade", sa Loranga och gick till brevlådan med brevet.
Han satte sig en stund på en sten och väntade på svar, och rätt som det var så damp det ner ett!
Då slet han upp kuvertet och drog fram ett brev som det stod lite ord på:
Ånej, så ensamma är vi inte, stod det. Hälsningar från Ensamma klubben."
(Ur Loranga av Barbro Lindgren)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar