Lovsång till en artonåring

Min syster på en piedestal.

I dag fyller min lillasyster 18 år, det känns stort. Även fast jag har sett henne som vuxen ett tag nu, så är det ju nu hon övergår till att beskrivas som "kvinnan" i stället för "flickan" i nyheterna. Vi fyra syskon är ganska nära varandra, så det känns ibland som att jag ska veta precis vad de andra tre tänker, tycker och menar. Därför är det så spännande att se hur lillasyster är en så annorlunda och intressant person som inte alls tänker som jag i alla lägen. Det är alltid jättekul att umgås med henne, inte bara för att hon är väldigt rolig och smart, utan också för att hon har en social förmåga som jag verkligen beundrar.

Det finns ingen som kan leva sig in i hur andra människor känner som Julia gör, hon har alltid varit extremt känslig för stämningar och har en förmåga att sätta sig in i situationer och känna med, trösta och finnas där. Hon har fantastiska stora blå ögon som sympatitåras när man känner sig det minsta ledsen och hennes Julia-antenner anar något.

Det kan tyckas att en stor empatisk förmåga kanske inte går att kombinera med tuffhet, men hon är både orädd och säker på sitt eget värde. Hon är en av få artonåringar som går på jobbintervju och får intervjuarna imponerade av att hon har så bra koll på vem hon är och vad hon kan.

I går nickade hon in ett mål för damlaget, i morgon blir det andra utmaningar som hon inte vet något om. Halv elva i morgon, Julia, var beredd. Och ta emot stora pussar och kramar och ett stort grattis på födelsedagen!