Iskapader

"Vad ska det här föreställa?" (Samma kommentar från Hannes och Maja under sliskigt "vi-är-alla-människor-som-kan-dansa-tillsammans-oavsett-varifrån-vi-kommer-och-hur-vi-ser-ut"-nummer)

Det finns få saker som går upp emot att se en riktig Show. Musiken ska vara pampig (tips: tempoväxlingar, upprepningar från andra låtar i programmet, tonartshöjningar och stämmor), kostymerna fabulösa (tips: fras och knas) och publiken andlös (tips: femåring eller femårings sinne). Den bästa show jag någonsin har sett hade allt detta och lite till, och det är klart att Disney on Ice i Globen står sig lite slätt mot världens coolaste akrobater som uppträder till världens bästa musik på världens märkligaste hotell. Upplevelsen grumlas också något av hysterisk kommers med bland annat konstiga snurrande ljusleksaker som till och med femtioplussarna blev hypnotiserade av.

Ändå var det myskänslor som dominerade när jag satt där i dag och såg Nemo, Långben och Aladdin skejta runt i vad som för det mesta är en hockeyrink när min man får mig till Globen. Kanske var det entusiasmen hos åkarna, kanske var det de i de närmaste perfekta kostymerna. Fast jag misstänker starkt att det som fick mig att ge efter för spektaklet mest var att se på Hannes och Majas reaktioner. Undrar om de tycker att det är konstigt eller helt naturligt att Piff och Puff är 1,80 långa? Tål att tänkas på.