Hannes på taket

Kungen av hustaken.

I dag var det höststädning med grannarna, och när en av dem frågade om det var någon som ville följa med upp på taket, studsade förstås fyraåringarna och jag upp och ned av glädje. Så vi gick upp några stycken, och Hannes höll hårt i räcket när vi tittade ut över Stockholm. Det är så vackert med tak!

Jag har aldrig varit rädd för höjder, tvärtom tycker jag att det ger en kick att få vara riktigt högt uppe. Ett undantag är när vi var i Mexiko och klättrade upp på den högsta pyramiden i Chichén Itzá, och jag drabbades av akut höjdskräck precis när vi skulle klättra ner. Jag tog mig till slut nedåt med hjälp av ett rep, hasandes på rumpan, och jag har ett ögonblicksminne av att hasa förbi en pojke i tioårsåldern som med ett krampaktigt tag om repet mumlade för sig själv: "It's gonna be ok-it's gonna be ok-it's gonna be ok". Det finns alltid någon som har det värre.