Passa mig!

Snygg utsikt för att vara ett väntrum.

Det är något spännande över passmyndigheten i Stockholm, en liten fläkt av medelhavsbyråkrati med långa köer och hela familjer som bara driver omkring i en lokal och väntar. De har kanske Sveriges längsta väntetid, och följaktligen riktigt många människor som inte gör något annat än just väntar. Det är barnskrik, sorl och folk som går fram och tillbaka mellan trappan utanför och nummertavlan. Så otroligt skönt då att lokalen är mobilfri, jag kan bara föreställa mig hur det skulle låta om alla dessutom skulle fördriva tiden genom att prata alldeles för högt om sina medicinska problem eller lördagen.

Efter 65 minuter fick jag komma fram och fotas, skriva på, och lämna lokalen två minuter senare. Det var inte så farlig väntan, när man sitter och läser sin bok på en sommartrappa. Det personliga rekordet sattes förresten i Finland, när jag skulle få id-kort. Jag tog en lapp, tröttnade på att vänta efter ett tag, gick på lunch, promenerade runt kvarteret några varv och kom tillbaka lagom till att mitt nummer ropades upp. Två och en halv timme senare. Det kanske är östersjöbyråkrati!

PS. Nu har det gamla passets märkliga Disneyhaka bytts ut mot en traditionsenligt stirrande bild, väl värdig en kvällstidningsrubrik. Känns tryggt för kommande tio år.