Kärlek på lasarett

Va...en Audi? Det kan jag väl aldrig tro.

Regnbågen - varenda gång jag ser den blir jag som ett barn. Det är redan något speciellt med spöregn i kvällssol, när sedan regnbågen dyker upp som en bonus blir det nästan för mycket. Jag tror självklart inte att det går att fånga storslagenheten på bild, men något måste jag bara göra när jag har tittat på den ett tag. Jag vill visa hela världen hur otroligt det är, hoppas att alla verkligen förstår hur vackert vi har det!

Heh, när jag nu läste det där Hallmark-stycket, så påmindes jag om ett jobb som jag sökte för nio år sedan. Det var det första jobbet som jag var på intervju för, och jag hade uppfattat det som att det handlade om att skriva copy. När jag kom dit, så visade det sig för det första att vi var åtta sökande på samma intervju, och när jag satt i den utplacerade ringen och plötsligt förstod vad det var vi skulle skriva, så skrattade jag nästan rakt ut. Baksidor till Harlekin-noveller!

Doktor James Remington har aldrig varit en man som stannar särskilt länge. Men värmen hos invånarna i den lilla byn börjar få honom att känna sig som hemma, och detsamma gäller för syster Jessica. James har inga problem att vinna bybornas förtroende, men Jessica visar sig vara en större utmaning.
Syster Jessicas hjärta har varit stängt så länge, hon vet inte om hon är redo att öppna sig för den charmige, men tillfällige doktorn. Det enda James vet är att Jessica får honom att längta efter något som han aldrig förut velat ha - ett hem och en familj...