Jag fick en eftermiddag av egen-tid, när mapa hämtade kidsen och jag i stället gick ut och spankulerade på stan efter jobbet. Sådana tillfällen känner jag mig så fri att jag blir yr i huvudet. (Eller så kan det ha berott på att jag inte åt förrän sista affären stängde.)
Klockan åtta, när Åhléns personal till sist knuffade ut mig från skoavdelningen, gick jag mot tåget och slank in på min ungdoms McDonalds för en snabb hamburgare. Jag satt där, (på det som var Stockholms sunkigaste mcd, men som man ändå alltid hamnade på eftersom det var närmast nattbussen och pendeln), och tänkte på att jag inte satt min fot därinne på säkert 15 år. Det kändes konstigt och overkligt att jag nu satt där med mina lyxiga kassar och åt en liten hamburgare på ett ganska fräscht ställe. Jag gav en hamburgertia till en man utanför som såg ut som han behövde en ursäkt att få sitta inomhus i stället, sen gick jag och köpte nötter och juice och kände mig oerhört privilegierad.
Det är underbart att leva, och det är underbart att få möjlighet att uppskatta de små sakerna och stunderna. Ähum..:"Jag vill tacka min mamma och pappa, som gav mig chansen att vara själv, så vill jag tacka R, som var med och betalade kalaset."
Var så god. :)
SvaraRadera