juli 13, 2009

Fråga någon som vet

Inte rätt kopplat än, men snart.

Inspirerad av R:s blogg, och med en elektrisk triumf nära i minnet, kom jag ihåg när jag blev en fixare.

När jag flyttade hemifrån var jag 19 år och ägde ingen hammare. Min faster/gudmor gav mig ett set med fyra skruvmejslar, och jag köpte en skiftnyckel för att höja sadeln på cykeln som jag köpt via Gula Sidorna (före Blocket i tideräkningen). Att bo själv i ett nybyggt hyreshus på Växjö campus krävde inga större fixarkunskaper, bara att sy gardiner gav en stolthet som kanske var lite för stor i förhållande till insatsen.

Pappa körde mig ner till Växjö, med ett stopp på Ikea i Jönköping för att handla möbler som jag valt i förväg ur katalogen (jo, jag har alltid varit likadan, ok?), hjälpte mig att bygga ihop allt och installerade den dator som han och jag fyndat (demo-ex!) dagarna innan flytten. Nästa gång han kom, rensade han mitt avlopp i duschen. När han hade åkt, fick jag en plötslig insikt: Shit, tänk när mina barn flyttar hemifrån, då är det ju jag som ska fixa, sy, bygga och rensa... Det låter lite fånigt så här i efterhand, att jag inte insett det tidigare, men det var verkligen en chock-insikt.

Där och då tog jag beslutet att klara hemmafixande själv. Grunden i allt fixande är inställningen "kan själv". Om man inte kan själv, är nästa steg "fråga någon som vet, sen kan jag själv". Om man fortfarande inte kan själv, är det dags att kalla in hjälp, och då förstås hänga över stackarens axel, fråga dumma frågor och försöka snappa upp något, för att kunna själv nästa gång. Belöningen är den fantastiska triumfen att trycka på en knapp och höra något gå igång, eller se något tändas.
Nästa belöning är att R tycker att jag är amazing. :)

Nu är jag 32 år, och myser varje gång Hannes eller Hilda kommer till mig och ber mig fixa något som har gått sönder. Varje gång visar jag noga hur det kan lagas, med förhoppningen om att de ska snappa upp lite allmänt fixar-know-how. Verktygen har förökat sig till två lådor, häromdagen köpte jag en magisk Clas Ohlson-låda med miljoner fack, där mina barn har fått sortera skruvar i storleksordning. Jag har lagat tvättmaskiner, en lampknapp och åtskilliga leksaker, men ropar fortfarande på R när det är dags att laga datorn eller rensa avloppet. Sen tycker jag att han är amazing.

4 kommentarer:

  1. Härmed utnämner jag dig till leg fixare.
    You´ve got the gift!

    SvaraRadera
  2. Hmmm, betyder detta att jag också måste bli en fixare nu när jag ska flytta. Fast å andra sidan ska jag ju inte så långt. Jag väljer nog att förlita mig på farsgubben ett tag till!

    SvaraRadera
  3. "...där mina barn har fått sortera skruvar i storleksordning". Det ska böjas i tid;-)
    Jag kan SÅ se framför mig när en nyflyttad Hannes står där med en prydlig inköpslista till framtidens IKEA där attköpaprylarna är punkterade i den ordning de kommer längs den snitslade banan i varuhuset. Jag ser också framför mig att denna formidabla lista avslutas med en kort anvisning (i bokstavsordning förstås) till vilka hyllor man sedan ska passera på vägen ut (A23, D12 och sedan kassan). Och så ett mys-fika på det. Får man hänga med? Jag tror jag skulle lära mig en del av er:)

    SvaraRadera