Glimtar och mys

Det är de små detaljerna som gör det. Livet alltså.

I Uppsala i helgen var jag tvungen att stanna upp mitt i språnget på väg till tåget. Jag insåg plötsligt att det var första gången jag gick utomhus med en pappersmugg i handen. "Jaha", tänker ni, "det var ju mäkta ointressant", men nu råkar det vara så att jag gillar små glimtar i livet, vare sig de är roliga, knepiga eller bara fåniga. Och eftersom det här är mitt ställe att skriva om de glimtarna, så får det där stå kvar. Jag tycker alltid det är roligt att stanna upp och reagera på att man gör något för första gången eller att man går någonstans där man aldrig har gått förut (fast man har bott i närheten i tio år). Man ska inte sluta reagera.

När jag är i Uppsala tänker jag alltid på att min mormor och morfar måste ha hängt där när de dejtade. Jag kan gå och bara mysa kring den tanken. Måste fråga lite om det.