maj 30, 2010

Diskbänksrealism

Hemma hos oss är det små älvor som diskar faten, oftast när alla sover. Men ibland fastnar de på kort, om man smyger riktigt tyst.

Hilda gör ungefär fyra klädbyten om dagen en vanlig söndag. Det är till exempel shorts, långbyxor, reflexväst med slips och älveklänning. Ofta hänger något plagg kvar från hennes senaste outfit, och skapar ett intressant blickfång. Som schackrutiga strumpor.

maj 09, 2010

Konversation

Hannes och Hilda bygger lego och småpratar.

Hilda: Fast bara pojkar har skägg...
Hannes: Ja, pojkar har skägg.
Hilda: ...när de blir vuxna, när de blir pappor.
Hannes: Jag blir pappa sen.
Hilda: Jag blir mamma.
Hannes: Ja, du blir mamma och får föda ett barn. Det är jättejobbigt.
Hilda: (Tystnad)
Hannes: Hilda, det är jättejobbigt!
Hilda: Jaha...vad jobbigt...men hur jobbigt?
Hannes: Det gör jätteont. Fråga mamma.
Hilda: MAMMA? HUR ONT GJORDE DET NÄR HANNES OCH JAG FÖDDES?
Mamma: Det gjorde ont, men man får bedövning så det inte gör lika ont.
Hannes: MAMMA? HUR LYCKLIG BLEV PAPPA NÄR HILDA OCH JAG FÖDDES?
Mamma: Han blev så lycklig att han grät.
Hannes: Ahaa...men Hilda kolla, jag var en gubbe med en käpp med en RUBIN på!
Hilda: Ahaa. Men jag gillade inte rubiner.

maj 06, 2010

Inget, bara hänger

Hänger utanför skolan, spelar lite DS, cyklar lite...

Vi har en granne som ganska ofta kommer ut genom dörren och hänger på framsidan av huset. Sparkar på en boll, går omkring och nynnar lite eller spikar ihop ett flygplan eller nåt. Han är sex år, kanske jag ska tillägga. Efter en stund så tröttnar han, och ringer på hos oss för att kolla om någon ska med ut. Jag kan sakna det där spontana ringa-påandet.

När jag var liten så gick man bara ut och kollade om någon var ute. På vår gata med tolv hus på en 50 meters-snutt, bodde det ungefär femton barn, så det fanns alltid någon att leka Burken med. Om inte, så var det bara att ta cykeln ner till fotbollsplanen, eller Stora lekis, då träffade man definitivt några att leka med. Ibland fick man ihop ett helt brännbollsgäng på en kvart, men då var det en del dörrknackande involverat.

Numera får man vänta på nästa konferens för att få spela brännboll eller andra roliga lekar. Tänk om man i stället gick ut efter maten och ringde på hos grannarna - drog ihop ett lag? "Tja, skulle bara kolla om ni är med på brännboll? Ok, men kom när ni har ätit klart då, jag springer och ringer på hos Håkan och Maggan så länge!"

Det är ganska många hus här omkring, det vore inte helt omöjligt att några nappar. Hm...

maj 05, 2010

Fyra dagar i bilder

Lite gråt och trädgårdspyssel, söndag 10.55: Hemma hos mormor såg det ut nästan precis som vanligt. Jag tog upp några maskrosor mellan plattorna på uteplatsen, och det fick mig att tänka på vad mormor berättade i somras när vi satt vid korsordet på uteplatsen. Hemtjänst hade veckan tidigare haft med sig några utvecklingsstörda ungdomar i en arbetsåtgärd, deras uppgift var att rensa mormors rabatter.
("Både det ena och andra rykte", skrattade mormor, och petade upp glasögonen.) Handledaren bad mormor att visa vilka växter som skulle rensas bort, och en av dem var gamla hallonplantor. Mormor berättade att en av killarna blev så väldigt upprörd över att hallonen skulle tas bort, så hon lät dem vara kvar. "Jag tror inte jag får bort dem själv, men jag hade inte hjärta att be honom ta upp dem, när han var så fäst vid dem." Fina mormor.


Maffighet, måndag 18.30: Repetition i Berwaldhallen med Lasse och Putte, och så 600 andra då.


Mitt i gatan, måndag 20.42: Oscarskyrkan i kvällssol, i en tom stad.


Vårkänslor, tisdag 18.10: Blåsippor på vägen hem från tåget tar fokus från stressen en stund.


Tävling, tisdag 20.00: Röstningen i förklädestävlingen på Sysidan börjar. Om jag fick rösta, skulle jag rösta på de här snyggingarna. (Man måste ha konto på Sysidan för att rösta) :)

Andningspaus, onsdag 8.35: Lite för tidig till workshopen, och en stor kopp te på Två systrar och en kock, det mysigaste cafét jag har besökt på länge.