Bryta normerna

Loranga och Masarin.

När vi åker buss på morgonen, brukar vi leka olika lekar. För det mesta är det alfabetslekar som "säg ett land på A...", men ibland ger vi poäng för saker man ser. En ekorre brukar vara 13 poäng, en röd bil 2 poäng, ett lejon 350 poäng och en blå buss 7 poäng. Listan kan göras hur lång som helst, och det är ju det som är meningen. Jag är ganska snäll, och ger fina poäng till sånt som jag ser snart kommer förbi bussfönstret. Det kanske vore roligt att någon gång i stället göra som Loranga (för övrigt en av världens roligaste barnböcker):

"Nu slutar vi tävla, nu sätter vi i stället poäng på saker", sa Loranga. "En talgoxe till exempel blir ett poäng. En uggla blir tio poäng och en tiger blir tusen poäng, ja du förstår vad jag menar."
Masarin förstod inte ett skvatt men han var med i alla fall.
"Jag ser en gråsparv!" skrek han. "Där i björken!"
"Jaha, det blir fem minuspoäng", sa Loranga. "Och jag, jag ser en hackspett, det blir sju poäng, och så ser jag en död humla, tre poäng."
"Nu ser jag en gräshoppa och en jättestor fluga", sa Masarin.
"Ja, det blir tyvärr inga poäng, just där går gränsen", sa Loranga.
Och sen såg Loranga en sönderslagen tillbringare och några stora blåa blommor, och då bara dråsade det in poäng.
"Jag ser en solros och en rostig hammare", sa Masarin.
"Ett poäng, nästan", sa Loranga.
Sen blev de törstiga och gick in och drack Pommac.
[...]
När de räknade ihop sina poäng visade det sig att Loranga hade femhundrasextioåtta och Masarin sju.
"Men om du gör i ordning lite chokladpudding med vispgrädde så får du femhundrasexiett poäng till och då har vi vunnit båda två. Grattis!" skrek Loranga.