Bara att tuta och köra

Båda händerna på ratten, tack!

Jag kommer ihåg när jag var liten och fick "köra" bilen. Guva kul det var. Jag har en minnesbild från att jag satt i pappas knä framför ratten när vi var i fjällen, och det var åh-så-frestande att trycka på tutan.

Hannes tutade innan vi körde iväg, men sedan inte en enda gång på hela vägen. Och han tog det på största allvar, det var (mestadels) båda händerna på ratten och blicken rakt fram.

Apropå tuta - för exakt åtta år och en månad sedan, "bloggade" vi så här:

Vi promenerade mot Washington Monument och såg Lincoln Memorial långt borta. Eftersom parkeringstiden höll på att gå ut [Washington har grymma parkeringsregler, bortforslingen är aldrig långt borta], lämnade vi Lincolm Memorial åt sitt öde och tog en taxi tillbaka till bilen. Där stod den kvar, inte bortforslad och inga böter. Risto hade frågat taxichauffören om var vi kunde hitta ett garage, så vi bestämde oss för att strunta i vad det kostade och bara parkera. Med tanke på hur stora amerikanska bilar är, var det ett trångt garage. Instruktionerna var att hålla 5 mph och tuta i varje sväng. Läskigt.