Ifall man har svårt att hitta hemma.Helgerna är naturligtvis fyllda av diverse projekt, och här är ett. Ungefär mellan ett och två på eftermiddagen hade fyraåringen i självutfärdat uppdrag att sätta postit-lappar bredvid varje rum, där det stod namnet på rummet, följt av att han ritade av alla dörrar och satte upp teckningarna på respektive dörr. Det är lätt att börja tänka "var får de all energi ifrån?", men egentligen, egentligen är det ju inget mysterium. De sover ju tio timmar varenda natt, vem skulle inte vara full av energi då? Och alla mina projekt då, det kanske bara inte märks vilken energi som ligger bakom, för att jag inte kutar mellan stationerna?
Undrar hur det skulle se ut om jag gjorde som barnen: *Ping!* Idé: Jag tar bort alla böckerna på hyllorna över barnens våningsäng. *Grävagräva, flyttaflytta, tröttna.* Men sen då? Det är ju jag som plockar undan efter alla energirika projekt som barnen gör. Jag hävdar bestämt att småbarnsföräldrar har lika mycket energi som sina knattar, men att den tar sig andra uttryck bara för att den måste. Herregud, tänk om all energi jag lägger på att uppmuntra-plocka undan-leka-rädda-akta-springa efter skulle kunna ta sig lite mer konstruktiva uttryck, jag skulle vara värsta high achiever!
Fast sen kollar man på sina bekanta utan barn och ser att den där energin kanske alstras av just barnen. Hur konstruktivt är det att sova till lunch på helgen? Helt onödigt (rationaliserar jag).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar