Vardagsspänning

Mycket kan hända mellan Kista och Fridhemsplan. I dag blev en strumpa en kompis, vi hittade fyra figurer ur Bamse, Star Wars, Indiana Jones och Pippi på bokstaven D, och Hilda sprang i strumplästen av tåget för att vi höll på att missa stationen. Rena undret att alla vantar, mössor, väskor och barn var ute på perrongen när tåget åkte vidare. Och en mamma.

Baby look at me

Det roligaste med att gå runt i stan varje dag är att det alltid händer något (0:29-0:34). Den här orkestern dök upp från Norrtulls sjukhus i dag. De spelade Fame.

På väg mot målet

En del av ett vinnande koncept.

Som man brukar säga: I'm on top of things. Efter att ha svettats, sprungit och planerat i tre veckor, så skrattade mina kolleger när jag i dag sa "det är inte så krångligt egentligen, att lämna på två ställen". Inte hånfullt direkt, men...ja. Jag kanske inte övertygar förrän jag har kommit i tid till jobbet några dagar i rad, utan en segergest och rufsigt hår. Nu är det i alla fall så lugnt som det kan bli, förutsatt att barnen och jag går utanför dörren inte en minut senare än 7.30 och att ingen är ledsen vid lämning.

På väg mot denna framgång, har jag lagt till två saker på morgonresan: en vagn och löpskor. (Det är en intressant kombination av proffsighet och tjejighet att ha ett par snygga skor i väskan.) Mitt bästa tips förblir ändå att vara glad och lugn, eftersom allt går så mycket fortare om barnen är lugna och glada. Jag väljer också att inte tänka på vad en trebarnsfar på jobbet sa i dag: "vädret är med oss, vänta bara tills det ska på galonisar".

Men det är ju sen.