The power of a t-shirt

Vi sov rätt länge i dag, trötta efter Washington-upplevelsen. Sedan åkte vi ner till Soho och strosade runt där och i Greenwich Village ett tag.

Under dagen är det fyra personer som har ropat "Ghostbusters!" till Risto, bara för att han hade t-shirten på sig. Två av dem tipsade om brandstationen från filmen, så vi gick förbi där också. 

Who ya gonna call?

 Tog en sväng förbi The Container Store, där tre fjärdedelar av familjen trivdes som fisken i vattnet. Den sista skruvade på sig och ville ut. 

Köpte en cupcake på bageriet med den här fina loggan, som jag matchade med naglarna. 

Vi satt i Madison Square Garden Park och väntade på Devin, och jag provade en red velvet cake med cream cheese, men cupcakes är nog inte min grej ändå. Den var jättegod, men bara typ två tuggor, sen blir det lite mycket av allt. 

När Devin kom, sprang Hannes och Hilda och mötte honom, jätteglada :)

Vi tog en sväng in i food marketen Eataly för lite glass, och gick för att se två fina byggnader som vi ännu inte har sett.

Snyggt i lobbyn till Empire State Building. 

Grand Central Station med hela gänget. 

En elegant vy av Chrysler Building på köpet. 

Jättevackert inne i Grand Central Station, här är taket i stora salen. 

Hannes och Hilda testade akustiken genom att viska i varsitt hörn utanför Oyster Bar. 

Sen hem för Harlem-häng, som vanligt. Underbart att komma hem med trötta ben, slänga sig i soffan och kolla tre Seinfeld i sträck och sen Whose line is it anyway. :)

Kallt.

Sundsvallståget med is i magen. Jag kan nästan svära på att de sa "terapiinformation" i stället för "trafikinformation" i högtalaren.

Späckat i Skåne

Linköping 14.12: ett halvt steg utanför vagn 5 mot Stockholm. Nervöst!

Åttio släktmedlemmar, runt 30 färdiga flyttkartonger och sammanlagt sju timmars tågmys i helgen. Här är bilder från Åhus vackra strand!

Buss å tåg å tåg å buss

Från tillkämpat till nöjt leende, Hannes fotar skeendet.

Det är tufft att försöka vara miljövänlig när man går från en ersättningsbuss i snöstorm i Upplands Väsby och får trängas med ett helt fjärrtåg på en pendeltågstation som uppenbarligen var menad för smaller things. Jag är redo att fösas som boskap från en äcklig hiss ("kisshiss" som vår t-banevane femåring säger) med myrsteg mot målet, som i det stora hela är att ge våra barn ett miljömedvetande som vi önskar att vi själva godhjärtat alltid ville följa.

Jag tar ett djupt andetag, (med det följer lukten från den där konstige medresenärens armhåla som råkar befinna sig alldeles för nära mitt ansikte), och säger: "Vilket äventyr det här är, tänk om vi hade tagit bilen och missat allt det här!" så ropar barnen förtjust "Jaa!"...och min man svettas och hans knän skakar under tyngden av en trunk, en tvååring i famnen och folk som inte vet hut och smäller dörrar i ansiktet på oss. Han säger bara "mooo..." riktigt tyst, och där ser jag precis hur mycket han älskar mig och mina idéer. Tur det.