Dåtid och nutid

Så här var det i Egypten förr i tiden. Typ på sjuttiotalet.

I dag gjorde Hannes en teater som imponerade på oss så mycket. Som jag tidigare har skrivit, så är han väldigt noggrann när han gör sina föreställningar, han förbereder med scenografi, ljussättning och ibland även manus. Föreställningen i dag handlade om Kleopatra och (åh, vad jag önskar att vår videokamera varit laddad) hade ingredienser som kärlek, krig, drama och humor, allt i en historisk ram och scenografi byggd i duplo.

Scen 1: En skylt med årtalet hålls upp (1970). Hannes berättar: ”Kleopatra är drottning av Egypten och det är krig. Hennes älskade är chef för kriget” (här får publiken se exakt hur tuff den legogubben är, han svingar sin hillebard med precision, inte en enda från de ondas armé kommer undan). Kleopatra sitter i sitt torn och tittar ut genom fönstret på slaktscenen nedanför. När bara den egna armén är kvar, kommer hon ut och pratar vidare strategi med sin general.

Scen 2: ”Kleopatra är inte bara godhjärtad” berättar Hannes, och byter scenografi. Nu sitter hon i stället på sin tron. ”Här är drottningens två säkerhetsvakter, och så här händer det om man inte har betalt hyran...” (två säkerhetsvakter, varav en i röda hängselbyxor!, knuffar ner en stackars figur på marken och kedjar fast honom. Han vaknar i fängelsehålan: ”Va? Var är jag? Varför sitter jag fast? Hjäääälp!”

Scen 3: En ny skylt med årtal (2008). På scenen står nu en gul pyramid. ”Drottningen befallde att bygga en pyramid, och där ligger hon nu och är...DÖD! Men vet ni varför hon kunde bygga pyramiden, och varför det också var krig...?” Hannes tar fram skattkistan och öppnar den andäktigt med blicken stadigt fäst vid oss, för att riktigt se guldet glimma i våra ögon. ”GULD. Men vet ni vad...varje natt när solen gått ner...” (snabbt avbrott för att släcka lampan) ”...så kommer hon igen...som en MUMIE! Men vet ni vad...” (springer tillbaka till lampan och tänder) ”...mumier tål inte solen, så blööörk, försvinner de för alltid!”

Applåder och busvisslingar, Hannes bugar stolt. Sen säger han: ”vill ni se de bortklippta scenerna?”