Min mormor

Min mormor svarar inte när jag ringer. Hennes telefonsvarare stängde jag själv av i går, det var enkelt. Bara att trycka på en knapp. "På/Av" stod det. Mormor brukade tycka att jag var bra på att fixa saker, och jag tyckte om att vara lite hustomte när jag kom dit. Byta några glödlampor, visa en ny knapp på mikron, fixa tillbaka någon inställning på telefonen som kommit dit på något mystiskt sätt. Och bara mormor kunde vara så otroligt tacksam och berömma så mycket när allt man gjort var att byta en glödlampa.

I dag är en typisk dag för att hälsa på mormor. En lugn lördag utan något inplanerat, lite halvdåligt väder. Jag skulle kunna sätta mig i bilen och åka iväg till Norrviken för att dricka te, byta en glödlampa och äta lite korintkakor. Så kunde jag berätta om hur fint Hilda och jag har gjort i rabatten i dag, och fråga om jag fick låna hennes balkonglådor. Jag skulle kunna berätta om någon som varit dum på jobbet, och hon skulle säga "jo, men han kanske..." och på sitt självklara sätt än en gång tala om för mig att alla har sina orsaker att göra som de gör. Samtidigt som hon skulle säga att det är så synd om mig, och att jag är så bra som är så duktig på jobbet. Sedan skulle vi plocka undan fikat och ta fram ett korsord, som vi löser så bra tillsammans. Hon dominerar geografi, litteratur och historia, medan jag brukar lösa precis de ord som hon fastnat på och sånt som har med språk att göra. Vi skrattade alltid åt att jag försökte lösa den långa nyckelmeningen först, utan ledtrådar. Hon lät mig skriva in min påhittade lösning från början, och så försökte vi verkligen att få det att stämma tills det inte gick längre.

Men min mormor går inte runt och pysslar i sitt hus i Norrviken mera.

Mormors kylskåp var fullt av sorg i går. Varje liten sparad crème fraiche-burk jag tog ut ur kylen, släppte fram lite mer gråt från hjärtat. Det var särskilt svårt att slänga sista resten av tårtan från hennes middag i lördags, (och inte bara för att jag har lärt mig av mormor att aldrig slänga något som kan användas). Det är så tomt utan mormor.

Jag är så väldigt ledsen att hon är borta, men är samtidigt glad för vår mysiga tid som rumskompisar, och för att hon fick lära känna mina egna barn. Världens bästa mormor.