När jag gick i mellanstadiet så var den tuffaste bilen som fanns en Lamborghini Countach. Bara namnet var ju så häftigt! När jag i dag hör någon säga "sportbil", så viskar jag "Lammbårrdjini Cåntäääsch" för mig själv.
I dag åkte jag i fredagens rusningstrafik (två timmar före andra vardagar, att man aldrig lär sig att ingen jobbar till fem på en fredag) på Drottningholmsvägen och hamnade framför en orange dröm. Jag blev vad tyskarna brukar kalla beklämd. Det måste bara vara så himla tråkigt, att köpa en Lamborghini som accelererar 0-100 på knappt fyra sekunder, och sen sitta fast i en kö som är så typisk för Vasastan: vägarbete, dubbelparkeringar, blåbusskorsningsspärrar.
Varje gång kön rörde sig framåt 20 meter, hörde jag ett hoppfullt rrRRRRR!!! och sen ett besviket rrrrpurrrpurrr...och tyckte så synd om den där killen som glatt langat upp miljonen för den där skönheten. Vad såg han framför sig liksom? Inte en Volvo V50 med två tjafsande ungar och en rufsig mamma sjungandes till reklamradio, som i dag i alla fall.
Men, jag är säker på att han fick Handen när han lät Volvon att byta fil. Och då blev han glad.
SvaraRaderaFast det hade varit roligt om du fått säga Ät Bajs. Du säger det så bra.
SvaraRaderaHaha, det hade jag glömt! Vilket temperament jag hade!
SvaraRadera(Och "Handen" betyder faktiskt inte fingret, utan "tack") :)