december 27, 2009

Allting kommer tillbaka

Stackars förtryckta 1800-talsdamer.

Tidigare brukade jag spara bilder som jag kunde tänka mig att blogga om "lite senare", och bilden ovan är en av dem. Den är tagen våren 2008 på Nordiska museet, på en av våra "museifredagar". Jag tog bilden för att jag bara stod och gapade över hur höga klackarna var - det fanns också en träform utanför montern, där man kunde försöka trycka ner sina fötter för att se hur absurda skorna var. Jag kunde inte ens stå upp med båda fötterna i - fick någon sorts MJ-pose, med knäna framåt, ryggen krum (och förstås ett kort "ouch!"-tjut).

Spola framåt ett och ett halvt år till mellandagsrea 2009, Din sko, Kista Galleria:

För kvinnor som nöjer sig med att stå och se långa ut.

december 21, 2009

Dan före dan före dan i marsipan

Årets julgodis: marsipan, vaniljfudge, kola och dragerade mandlar. Mmmm.

Lite annorlunda marsipangodisar när vi bakade tillsammans i dag: Hilda inledde med en snögubbe och satsade sedan på fötter i massproduktion, medan Hannes gjorde en krabba, en orm, och en överraskning med basilika som någon kommer att sätta i halsen.

december 19, 2009

Hågge och bockarna på plats

Hela gänget på väg mot julen.

När Hågge är påklädd och man själv sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, och börjar bli sugen på pepparkakor och Poirot...då är det jul! När man sitter i mysbyxorna klockan tre på eftermiddagen, fyra dagar före jul - då vet man också att man inte har drabbats av någon julstress att tala om.

december 17, 2009

För fet för en fot

En välbesökt vinkel under processen.

R hade läst att man kan hyra julgran i Kalifornien, och att en kvinna utropade "Ramona, you're back!" till sin älskade hyrgran vid återföreningen, så den logiska fortsättningen var att föreslå att vår gran skulle heta Hågge.

Det kändes genast som att vi fick ett starkare band till vår fina gran som så lämpligt levererats till vår ytterdörr av omtänksamma familjemedlemmar. Hågge stod i hallen i dag och värmde sig, det hade blåst kalla, snöiga vindar i hans rufs hela natten. Det låg ett löfte om julmys över det lilla radhuset i Sollentuna.

Under Bolibompa började vi titta på Hågges starka ben, och undra stilla om stammen skulle få plats i julgransfoten. Vi kom överens om att såga lite grann, tittade på varandra med ett "den-där-Hågge"-leende, jag lade en liten tidning under stammen och sågade bort barken på alla sidor. Hämtade måttbandet, och Hilda mätte upp att den fortfarande var mer än fem centimeter för tjock. Dags för trädens nemesis R att träda in med uppkavlade ärmar.

En kvart senare reste sig R från en lite mer bantad Hågge och vacklade till soffan. "Jag kan inte andas", sa han, sen somnade han! Jag tittade på Hågge. "Jag tror inte att jag är så förtjust i dig längre, Hågge", muttrade jag, och tog tag i sågen och måttbandet.

(De tindrande barnen tror vid det här laget fortfarande att det finns en chans att klä granen i kväll, men Hågge har andra planer.)

Hågge gick från kär familjemedlem till "jävla Håkan" på knappt två timmar. När vi äntligen stöttat upp det sneda eländet och hallen var översållad av kladdig bark, sågspån, barr, blod, svett och tårar, hade Hannes redan gått och lagt sig själv. Vi lovade att de förväntansfulla små änglarna ska få hänga upp varsin prydnad i granen innan vi går till skolans avslutning i morgon.

Det är tur för dig att du är så snygg, Hågge. Sån jääävla tur.

Kallt.

Sundsvallståget med is i magen. Jag kan nästan svära på att de sa "terapiinformation" i stället för "trafikinformation" i högtalaren.

december 11, 2009

Specialkanal

Vissa vinklar sin story på klänningarna, andra på pristagarna...och sedan finns det någon som rapporterar från munnarna.

Dagen efter Nobelfesten var allt borta. De inhyrda SL-bussarna som parkerat runt Hötorget med närliggande gator, de svarta bilarna på själva torget och alla tv-bussar och skåpbilar som ställts upp för att rapportera händelsen över hela världen.

Men när världspressen lämnar platsen tillsammans med det Framgångsrika Folket, finns några kvar. Som en fyr i decembermörkret finns tandläkarnas egen tv för att rapportera om effekten av hummer, vaktel och havtorn. Och annat förstås.

Morgonglädje

Klockan 8.44: Julkänsla på Liselottes hembageri, Norrtullsgatan.

december 10, 2009

Bra start

Den 10 december 1999 var det nervöst lite här och var. Ingen visste någonting - skulle världens datorsystem tro att det var år 1900 i stället för 2000? Skulle planen krascha, bankomaterna sluta fungera, korna stå utan mjölkning? Själv var jag upptagen av mer egoistiska funderingar, mestadels kring en viss finsk kille som jag ordnat att sitta mittemot på jobbets julfest.

En månad efter det, kunde världen pusta ut, allt var som vanligt. Och i Jessis lilla värld hade allt ändå förändrats. I morgon går vi in i nästa decennium, enligt vår tideräkning.

Stockholms snyggaste torg

Hötorget, 16.55: minus fruktstånd, plus svarta bilar.

Allt är perfekt på Hötorget, Stockholms snyggaste torg. Kolla bara: fruktförsäljare, kullerstenar, pampiga byggnader, gatulampor och bioskylt i 50-talsstil, "skyskrapor" och, sist men inte minst, Nobelglamour!

december 09, 2009

Trägen vinner




Ha! Här sitter man i sin ensamhet och surfar lite förstrött, och tittar tillbaka på gamla blogginlägg för att komma ihåg vad som hände för ungefär ett eller ungefär två år sedan. I oktober 2007 letade jag efter Polly-reklamen, och fick för mig att leta lite till. Icke förgäves!

december 06, 2009

Köpcentrumsdag

Tre stora köpcentra på fem minuters bussräckhåll från oss, och alla är fulla av folk. Var kommer alla ifrån? Tjuset ovan är långt ifrån min barndoms orangea Sollentuna centrum, med gipssvanar i taket och härligt len fontänsten. Undrar vart den stenen tog vägen?

Kista Galleria, 14:30, en ung säljare av Smart box närmar sig mig när jag just har köpt ett litet kardborrband på Åhléns:
- Hej.
- Hej.
(Lite för lång tystnad)
- Handlar du julklappar?
- Njae, jag har redan köpt, ska ut nu.
- Ok...eh...vill du att jag kör pitchen ändå?
- Eh...hehe...nej, jag vill nog hellre gå.
- Ok.
(Tyst först, sen ropar han efter mig):
- Tack! Ha en fin kväll! Och god jul du! .... God jul.

december 03, 2009

Ikea sticker ut hakan

Men, ursäkta mig, Ikea! Ge er på någon annans familj.

december 01, 2009

Rubba cirklarna, och glimtarna skymtar

Så skimrande var aldrig havet, som fyra nya mynt.

Jag tycker verkligen om att vara på jobbet. Jag tycker om att titta upp från skärmen och se E, A och J sitta där och jobba, kanske säga något och sedan fortsätta igen. Att hämta te i köket och prata trams med någon som står där, eller att luncha och släppa allt en halvtimme.

Men i dag påmindes jag om att när man gör något som man inte brukar, så följer nya idéer och tankar. Jag jobbade hemifrån och tillbringade lunchen med att göra ärenden. Eftersom jag inte har bil, så tog jag bussen till Stinsen och upptäckte för första gången att den går från dörr till dörr. Jag hade ingen väska med, vilket betyder inget att läsa, lyssna på eller fixa med. Det var jätteskönt att bara sitta och titta ut genom fönstret och tänka. En vanlig vardag skulle jag i tysthet bocka av att-göra-listan i huvudet, planera för vad jag ska göra när jag går av bussen, när jag kommer hem, nästa dag, nästa helg... Men nu - att vara ensam hemma i sex dagar och börja dessa med att jobba hemifrån - rubbar mina cirklar.

I stället för att sitta isolerad från världen, så såg jag en man komma på bussen med andan i halsen och sa att en tjej som gått på hade tappat sitt kort inne på Pressbyrån. Han letade upp henne och de gick av tillsammans medan chauffören väntade. Sådant myser jag av. När folk går ifrån sina planer eller sin väg för att hjälpa någon annan, eller göra någon annan glad. Det är min favorit, och jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde få se mer.

Senare, i affären, fick jag växel tillbaka, och när jag öppnade handen såg jag att jag fått fyra skinande jubileumskronor. Jag har inte ägt många såna, och här fick jag fyra - på en gång! Här kommer den skeptiske att tro att jag är hög eller kanske bara fånig. Men det är en så skön känsla att bli glad för småsaker, att jag blir glad för den lilla grejen först, och sen glad igen för att jag tycker om att kunna bli glad för smått.

När jag kom hem igen kom jag på ett nytt uttryck som jag dessutom genast fick använda. Beredda...?

I lunchas.

Som "i söndags var jag på bio, och i lunchas gick jag till K-Rauta". Perfekt! Det här kommer R att gilla, han som är så fascinerad av svenskarnas användning av ordet "lunch" som tidsbenämning.

Alltså, en högst ordinär tisdag kan man:

  • hitta en ny, bra buss
  • bli glad över medmänniskor och småsaker
  • komma på nya, användbara uttryck

Den här dagen vann jag, alltså.

Nu ska jag spela gitarr.