oktober 28, 2007

Doften av sågspån

Oanade möjligheter.

Byggvaruhus är så roligt att jag inte förstår varför vi inte hänger där mer. Det är så inspirerande att strosa omkring bland godluktande trä och allt möjligt som man inte fattar att man behöver förrän man går där. Att se en granitskiva eller en rundstav på byggvaruhus får mig att känna samma sak som när man hittar nåt coolt i en container: Vad kan man göra av den här? Så längtar jag efter att ha en snickarbod med en massa bandsågar och svarvar och sånt. Som luktar sågspån såklart, precis som hos morfar.

oktober 27, 2007

Stjärnor med räfsor i hand

Höstplantering.

Jag älskar alla sorters granngemenskap, och gårdsstädningarna är det bästa! Att se grannarna kliva runt i gummistövlar med en räfsa/sopsäck/grillad korv i hand är så mysigt. Sen gör det ju inte så mycket att nästa lördag bjuder på lövströsslad gräsmatta igen, man har ju ändå varit därute och jobbat tillsammans. Senast vi hade städning och höstfestade på kvällen, slutade det långt in på natten med Singstar i källaren, och jag som var en våning upp och passade på sjuk bebis, blev ofantligt nyfiken på vem det var som fotbollsinspirerat vrålade "SOPOR!" och vilka som sedan engagerat bröt ut i "Don't go breaking my heart...I won't go breaking your heart". (Det visade sig att sången var ganska mycket renare genom golvet, men showen var förträfflig på plats.)


Nu när vi bor i ett hus med 15 lägenheter är städningarna ganska småskaliga, men när jag var liten sprang vi barn i området ganska långt in i skogen och plockade skräp runt radhusområdet. Höjden av spänning på städdagen var när det kom en stor lastbil med ny sand till sandlådan - sån där härligt raspig, mörk sand som till och med funkar att bygga berg med kulvägar av. Det påminner mig förresten om att min syster, hennes kompis och jag gjorde en film om vårt område, vart tog den vägen? Introt filmades från kompisens tak till musiken från Kåldolmar och kalsipper av Nationalteatern som vi loopat lite halvsnyggt. Uppdrag: leta rätt på den filmen!

oktober 26, 2007

"Härligt att få vara i naturen tillsammans"?

Jag gillar kungafamiljen, men när jag läser om kungens och prinsens jaktlycka blir jag bara illa berörd på något vis. Det känns så löjligt överklassigt adertonhundratal och ingenting som hör hemma i en dagstidning.

oktober 25, 2007

Från gult till fult

Jaså var det SÅ du såg ut naken!

Tänk att det bara var två veckor sedan jag gick förbi det här trädet, då prunkande gult som ett tidningsomslag, men nu oerhört spöklikt. Det hjälpte ju inte att det var dimma, det finns inget mer mystiskt och skrämmande än dimma. Mitt hår blir ganska skrämmande också, kan jag säga. Man går hemifrån med något sånär rakt och prydligt hår, och kommer fram till hisspegeln som om man sett något fruktansvärt på vägen.

oktober 22, 2007

Rusningstid i ett rus

Långa trappor ska gås.

På tunnelbanestationen vid mitt jobb är det öppna spärrar, och spärrvakten i båset sitter för det mesta och läser. Jag brukar alltid ta upp mitt busskort och visa det ändå, för jag tänker att den som sitter där kanske sorgset sitter och tänker "mitt jobb är helt meningslöst", och det vill jag inte att någon ska behöva fundera på varenda dag. Därför håller jag upp min lilla lapp innan jag kastar mig nerför rulltrappan.

Förut tyckte jag alltid att det var höjden av stress att gå i rulltrappor, men numera är jag själv en sån som går till vänster, mer av vardagsmotionsskäl än något annat i och för sig. Rulltrappor är också plats för det till synes lugnaste man ser i rusningstidsstressen - rulltrappspussar. De åker där i sin lilla bubbla och ser kära ut. Det finns så många olika sorters gå-till-jobbet-pussar i tunnelbanan. Ibland kan man se två personer som man inte ens fattat att de hörde ihop, lägga undan varsin tidning och plötsligt ge varandra en puss mitt på munnen innan den ena går av. Den ger alltid en rolig tennispublikeffekt på folk runt omkring. En annan är den ständiga - där paret står så nära varandra och viskar och ler att det ser ut som de är inbegripna i en lång puss i stället för ett samtal.

Jag har ett favoritpar som ibland sitter mittemot mig på väg till jobbet. De är i 50-årsåldern och sitter och håller varandra i handen och berättar tysta saker för varandra med huvudena ihop. Ibland fnissar hon till som en tonårstjej som just har hört att personen mittemot har gylfen öppen (jag?!), och säger något tillbaka som i sin tur får honom att le. Helt klart nykära. När hon går av, så tittar han ut genom fönstret efter henne, och vinkar. Sedan ser han nöjd ut under en hel station innan hans ansiktsuttryck går tillbaka till ett mer neutralt. Och jag sätter på min podcast igen och slutar tjuvlyssna.

oktober 20, 2007

Hannes på taket


Kungen av hustaken.

I dag var det höststädning med grannarna, och när en av dem frågade om det var någon som ville följa med upp på taket, studsade förstås fyraåringarna och jag upp och ned av glädje. Så vi gick upp några stycken, och Hannes höll hårt i räcket när vi tittade ut över Stockholm. Det är så vackert med tak!

Jag har aldrig varit rädd för höjder, tvärtom tycker jag att det ger en kick att få vara riktigt högt uppe. Ett undantag är när vi var i Mexiko och klättrade upp på den högsta pyramiden i Chichén Itzá, och jag drabbades av akut höjdskräck precis när vi skulle klättra ner. Jag tog mig till slut nedåt med hjälp av ett rep, hasandes på rumpan, och jag har ett ögonblicksminne av att hasa förbi en pojke i tioårsåldern som med ett krampaktigt tag om repet mumlade för sig själv: "It's gonna be ok-it's gonna be ok-it's gonna be ok". Det finns alltid någon som har det värre.

oktober 19, 2007

Fredagslugn

Avkoppling.

För mig går det snabbt att komma in i ledighetsläge på fredagarna, och ännu snabbare går det när jag ser hur mycket barnen njuter av att få vara hemma med oss. Vi hinner så mycket, utan att stressa, som till exempel att ta en omväg via lekparken när vi går till affären.

oktober 18, 2007

Förbättra världen med scones

On a roll!

I går var en så väldigt jobbig dag på jobbet - när barnen var lagda var verkligen all energi slut. Jag bestämde mig för att göra scones nästa morgon, och det är något med att börja en dag med nybakt bröd som bara är så perfekt! Hela dagen bara flöt på, och även om jag inte löste mina personliga världsproblem, så hade jag ett grundflyt som höll i sig.

Slutsats: när allt är stressigt, jobbigt och tungt - sätt hoppet till mjöl, mjölk, bakpulver och smör!

oktober 16, 2007

Snart är det jul igen

Ingen oktober utan julpynt?

Det är ju inte Macy's direkt, men när Ikea ändrar om sin lagerutställning till jultema, får jag alltid myskänslor. Julen är fantastisk, och jag kan bara inte få mig till att tycka det är jobbigt, hur mycket stress det än blir på jobbet eller kring förberedelserna. Den börjar inför Hannes födelsedag, då vi bakar de första pepparkakorna, sen är det bara mys på mys till nyår. Love it!

I dag var Hannes med Risto på Arlanda för att höra vad hockeymålvakten Ed Belfour hade att säga om livet. Han satt snällt bredvid pappa och antecknade i sitt eget block med sin egen penna. När jag frågade vad han antecknat, sa han: "en köplista". Fötterna på jorden , som sagt.

oktober 14, 2007

Jag och min Billy

1. Men det där går ju inte. Ta ut och försök igen.



2. Spikarhjälp.


3. Ordning!


Ikea på en söndagsmorgon är ett nytt hett tips. Lagom med folk, inga som stressar. Utom jag, för min man tror att jag tycker att det är roligt att strosa omkring på Ikea, och när jag säger att jag bara ska gå in och hämta en bokhylla så ler han så där menande och säger "en timme...? Ska vi säga två direkt i stället?" Så jag hade lite bråttom för att visa honom att han hade fel, och hann bara rafsa åt mig några burkar och möbeltassar på vägen till lagret.

Väl där la jag ingen tid på att krafsa mig i huvudet över att lådan vägde 38 kilo, utan bökade upp den på vagnen under visst déjà vu-obehag. (Undrar hur många Billy jag har byggt ihop i mina dagar?) Att sedan få in den i bilen är en annan utmaning. Det finns faktiskt inte plats egentligen, men låter man den sticka fram lite mellan framsätena så går det ju i alla fall. Det här var i alla fall det som tog längst tid.

När jag kom hem efter 50 minuter, var jag triumferande och fick hjälp att bära in kolossen. Jag råkade säga två gånger att den vägde 38 kilo.

oktober 13, 2007

Dubbel ettårsdag

Ljuvlig gånger två.

För ett år sedan var det väldigt nervöst i familjen. Släktens första tvillingar föddes och de var så små, så små! Jag hade sytt varsin mössa med en tennisboll som modell, och innan jag såg tjejerna hade jag hunnit tänka att mössorna skulle bli för små, men de passade perfekt på de där miniflickorna.

Nu är de förstås stora tjejer, och har precis lärt sig gå lagom till födelsedagen. Jag bara längtar tills jag får träffa dem igen. Grattis på din födelsedag Bella, och grattis på din födelsedag Alice!

oktober 12, 2007

Den enes skräp, den andres fynd

Finns det någonting i den här högen som kan intressera någon...?

Nu har det hänt igen! Något som vi tyckte var skräp som ingen ville ha, såldes på Blocket för en fin liten summa. Den här gången hade jag rensat ut alla sladdar och elprylar som vi inte använder längre, och komponerat en liten samling som skulle locka i alla fall någon.

Jag tror att Risto skäms lite för mig när jag gör sånt där. Kanske inte skäms för någon speciell person, bara att han tycker det är liiite jobbigt att jag alltid ska hålla på. Han tror kanske till och med då och då att jag är girig, men det är faktiskt inte det. Jag hittar en enorm tillfredsställelse i att veta att saker går vidare, jag gillar helt enkelt inte att slänga och slöseri är ungefär det värsta jag vet. Därför blev jag så glad när W kom förbi i dag och plockade upp vad han själv döpt till "fyndlådan". Han och hans söner fick en kväll med överraskningar (glada, hoppas jag) och jag fick några hundra för det. Vinn-vinn!

oktober 11, 2007

Bangladoria peedy weedy

Gult när det är som bäst - höstskönhet.

Dagen började så bra, jag såg ett vackert höstträd på vägen från tunnelbanan och fick en aning om att det inte skulle vara kvar på måndag när jag går där nästa gång. Sedan fortsatte den helt okej, om än lite ovanligt fnissigt på jobbet. Efter lunch kom en jobbig grej och sen tappade jag energin.

Nu är jag hemma och jobbar för att höja nivån igen inför helgen. Fick ett tråkigt besked från Cloetta Fazer, som meddelade att reklamfilmerna med Patric Polly tyvärr inte finns kvar längre. Jag hade sån lust att lyssna på det där roliga bangladoria-peedy-weedy-språket igen. (Jag gillar att mejla företag om såna där oväsentliga saker, det är intressant också att se hur snabbt de svarar och hur trevliga de är.)

Nu ska jag ta mig i kragen och njuta av min 80-procentiga tillvaro.

oktober 10, 2007

Oregelbundenheter gör livet lite spännande

Uppfodrande tomhet.

I går bloggade jag inte. Det var egentligen något jag lovade mig själv när jag satte igång (för jag vet ju hur jag är när jag bestämmer mig för något), att jag inte skulle låta det bli något måste. Det ska vara roligt att skriva och roligt att låta folk läsa - annars är det verkligen bara waste of bredband.

Hur som helst - i går var alltså första gången på 78 dagar som jag inte bloggade. Det var faktiskt inget speciellt ointressant med i går, det hände mycket mer än vad det brukar göra en vanlig tisdag, eftersom vi var på Hannes gympauppvisning och sedan hade vi fint besök när både min mamma och Hildas gudmor kom på middag. Vi såg Last King of Scotland senare på kvällen, och det var en riktigt bra och läskig film.

Bloggserien är bruten - länge leve nästa bloggserie!

oktober 08, 2007

Nostalgi-filosofi

Hatten av för Balthazar!

Jag tycker alltid att man undrar vad filosofer egentligen gör, men så kommer ibland något debattinlägg där man får en liten inblick i deras vardag. Det verkar kul att vara filosof, och få filosofera hela dagarna. Så plötsligt - *ping* - så får de en Balthazar-idé och börjar skrida till verket och sprida sina tankar.

I dag pratade vi amatörfilosofer om hur snabbt det har gått med utvecklingen, inte bara teknikmässigt, utan livsstilsmässigt sedan vi trettioåringar var barn. Det är så märkligt att man rör sig bland vuxna människor som knappt vet vad en knapptelefon är, för de har aldrig sett något annat. Eller som aldrig har kallat mobiler för "biltelefon". Eller som aldrig har sett Balthazar eller Mullvaden, dessa tjeckiska mästerverk. Och Drutten och Gena då! Vilken nostalgi-chock jag fick.

oktober 07, 2007

Gräsklipparflickan

Övar inför höststädningen.

Det är skönt att barn är så öppna för att göra nya saker, att det finns en inneboende drivkraft hos människan. Förutom att det driver mänskligheten framåt, så kan man ju få hjälp med det mesta hemma. Fast det kanske dröjer några år innan hon får köra den motordrivna versionen.

oktober 06, 2007

Rörmokarambitioner

Sladdar, rör och vattenlås - kakbit.

Jag är ett geni! Eller ännu bättre - jag är ett geni med några tusen extra på banken. När tvättmaskinen börjar bete sig konstigt så är det lätt att tappa modet och ringa efter hjälp. Om man i stället är envis, snål och samtidigt hyser en övertro på sin egen förmåga, så kan man göra som jag gjorde: dra fram eländet och börja fundera. Det konstiga är att man får en massa credit innan man ens har rört maskinen. Det räcker med att säga att man ska försöka laga tvättmaskinen, så blir responsen "men, vad duktig du är!" Där kan man ju sluta om man vill, hehe.

Men nu fullföljde jag, och bestämde mig för att börja med den enkla "blåsmetoden". Jag bökade ut maskinen från väggen, körde en tvätt och kollade varifrån det såg ut att läcka. Sen skruvade jag isär alla rör och rengjorde hela äckligheten. Upptäckte ett stopp i vattenlåset och fixade det - ta-da! Äsch, vad enkelt det lät. Det var skitjobbigt.

Rörmokartips från Jessi:

  1. När du tror att du har rengjort klart en rördel - vänta en stund och skölj sen igen med hett vatten. Den är inte ren.
  2. Alla rör i badrummet ska vara vita, även inuti. Är de inte det, så behövs de rengöras mer.
  3. Efter rengöringen, se till att det finns en snäll äkta hälft som kan ta hand om avloppet under badkaret efter att du har slemmat igen det med maskinludd.
  4. Kalla det för att "laga tvättmaskinen", det låter bättre än att rengöra den.

oktober 05, 2007

Till alla andra medborgare av Legoland

Ett konstverk i Meccano.

Jag älskar lego, jag älskar meccano, modelljärnvägar och allt annat som man bygger ihop för att skapa något stort. Vi var på Leksaksmuseet i dag, och medan Hannes och grannen Maja fastnade vid den stora röda knappen som sätter igång modelljärnvägen, stod jag och dreglade vid den här båten, helt gjord i Meccano...den skulle jag gärna byggt själv.

Legoland är viktigt, det förstod Hannes redan för ett år sen, när han konstaterade att: ”Jag som är expert på länder...de här finns det: öken, legoland, Finland, Sverige, Potalien och natur.”

Spårvägsmuseet och leksaksmuseet tar 30 kronor i inträde för en vuxen. Då får man gå på båda museerna, är det inte fantastiskt!

oktober 04, 2007

Inget ynk här inte

Tungt glas.

I dag har Hilda haft vaccinfeber och varit lite snuttig. På morgonen fick jag en tio minuter lång kram och var helt lycklig. Små armar med inverterade armbågar som håller hårt kring halsen, jag blir alldeles yr av glädje! Hon är en envis liten person med stor integritet, precis som storebror, det finns inte något man kan göra utan att hon gått med på det. En tröja som hon inte har lust att ta på sig på morgonen, den går helt enkelt inte att ta på henne, utan åker av snabbare än tanken och man får se hur förargade de där små ögonbrynen kan vara.

Det är skönt i alla fall att barn aldrig verkar sjukare än de är, till skillnad från en del vuxna som av olika anledningar eller bara spontant gärna ynkar lite extra. Vi är som tur är heller inte så vana vid sjukdomar i vår familj, så det finns inte riktigt någon rutin. (Om jag någon gång mår konstigt, så blir jag mest förvirrad och går runt som en knäpp pingvin och undrar hur jag ska hantera det. Vad jag vet så har jag inte haft feber i vuxen ålder, med undantag för förlossningarna förstås.) När jag var liten så fick man se på video och mysa hemma när man var sjuk, och mamma eller pappa köpte hem en tidning på väg från jobbet. Det var tider det! Måste införa något sånt.

oktober 03, 2007

Vårt liv som russin

Förra gången det begav sig - solnedgång över vackra Stockholm, sedd från Skeppsbron.

När man har småbarn är det inte så tätt mellan tête-à-tête, så när vi i dag sågs på dagis för att gå på föräldramöte, var det nästan romantiskt. Det gäller att fånga russinen i livets kaka.

oktober 02, 2007

Vad människor gör när de tror ingen observerar

Tur att han inte spelar basfiol eller harpa i alla fall.

Men vad är det för samhälle vi lever i, när dansbandslegender går omkring och kastar instrument på kvinnor? Sven-Ingvars var frekventa besökare på hotellet där jag jobbade i frukosten under tonåren, men inte såg jag några flygande instrument då inte. De måste ha hittat på hela historien.

Det var mycket man fick se som frukostvärdinna - en del som man önskar att man skulle sluppit, och annat som mest var intressant. Visste ni till exempel att japaner skalar sina vindruvor? (Då undrar jag om de blivit instruerade att skala all frukt för att de är utomlands, eller om de gör det hemma också?) Eller att av de gäster som bett om ett rått ägg, har 100% varit skåningar? Det är också något mänskligt i att sno med sig frukt från fruktkorgen på väg ut från matsalen, och om man är över 60 år, så lägger man gärna in det i en servett för att man skäms lite.

Vissa går i gång på att bossa runt unga tjejer med förkläden, och kan be om att få ut minst fem olika juicer, inte för att han vill ha just ananasjuice, utan för att det ska finnas där! Bossandet kan också ta sig obehagliga uttryck, som när någon ringer och beställer upp roomservice bara för att få visa sig nakna för frukostpersonalen (och om ni tror att det här är något ovanligt, så kan jag säga att det händer lite då och då).

Men för det mesta var det bara mysigt och roligt att jobba i frukosten, och man blir faktiskt gladare av att tvingas se glad och trevlig ut klockan sex på morgonen. Och hålla masken när en av nittiotalets skandal-hiphopare förirrat sig upp från nattklubben med drink i handen, följd av skvaller från nattpersonalen om att hon trott att garderoben var damrummet.

oktober 01, 2007

Måndag 2.0

Frukt är godis!

Efter en upp-och-ner-dag är det lyxigt att få åka hem på tunnelbanan med en bok som gång på gång förtjusar med sitt vackra språk, och att sedan komma hem till en glad familj med maten klar på bordet. Toppa sedan med att göra smoothie till kvällsmål tillsammans med en aspirerande kock. Livet är skönt, och vardag inte så dumt.